Rollspelare & Wolfy prs

"Jag kör dig." sade han och gick efter henne. Hans skadade axel var det sista han tänkte på nu när det viktigaste i hans liv höll på att gå. Han suckade lågt och plockade upp den lilla katten på vägen. Han gick ner till hallen och kollade på Leah. "Din bebis då?"

”Nej, du kör mig inte. Jag kan köra själv.” Leah vände sig om för att ta katten ifrån honom, behövde verkligen åka och köpa tillbehör från en djuraffär. ”Du har en skadad axel.” Hon tog på sig sina skor innan hon tog ett par bilnycklar från byrålådan.

"Jag mår bra..." suckade han och kollade på henne med stora ögon. Han la sin hand på hennes kind och suckade lågt. "Hur länge?" frågade han tyst och kollade på henne. Han ville inte vara utan henne men han kunde inte tvinga henne att vara kvar.

”En skadad axel som du kanske inte skulle ha om du kunde ha gömt dig. Du låste in mig i en garderob! En trång och mörk garderob.” Leah bet sig i läppen, det trånga utrymmet hade inte oroat henne lika mycket som det faktum att Jason varit ensam och utsatt sig för fara. ”Jag vet inte, några dagar.” Hon tog katten och väskan innan hon gick ut till bilen.

"Jag hade gjort det igen om det gällde din säkerhet." sade han bara innan han såg efter henne. Han suckade lågt och lutade huvudet mot dörren innan han satte sig ner på altanen. Han följde henne med blicken och spände sina käkar.

Efter en sväng till närmsta djuraffär åkte hon hem till sina föräldrar. De var förvånade över att hon kom dit men tog givetvis emot henne med öppna armar, tyckte det var roligt att hela familjen var samlad.

Jason satt ute ett bra tag innan han gick in, lät sig bli omplåstrad innan han tog en dusch. Han gick sedan och la sig direkt, hade gått tillbaka till ruta ett. Han tog sin mobil och tvekade lite innan han ringde upp Leah.

Till kvällen tog hon en dusch och tog på sig sovkläder, var i god fart med att borsta tänderna då Jason ringde henne. Hon tvekade en stund innan hon ignorerade samtalet, han gjorde det inte ett dugg lättare för henne genom att ringa.

Jason suckade lågt och slängde ifrån sig mobilen när hon inte svarade. Han slöt ögonen istället, tänkte försöka sova. Det gick inte heller särskilt bra då han inte kunde sluta tänka på Leah, det var ganska tid nog för henne att inse att hon kunde bättre än honom.

Särskilt gott kunde hon inte påstå att hon sov då det kändes konstigt och tomt att sova utan Jason. Trots det kändes det ändå som om hon gjort rätt val att åka bort för en dag eller två.