In the dark PRS Vidomina & Medi

Han skrattade.
"Du anar inte hur många hemlösa det finns Caspian. Att ge dessa en skål soppa med två mackor ger de ett gott." Han log och slog ihop händerna.
"Jag står här bakom och gör mackorna så oroa er inte."
Halo log och såg på honom.
"Det ser bra ut." Hon började lägga ner tomaterna och började hacka mera.
"Det är ganska avslappnande."

"New Orleans.. Ja, nog har jag sett det. Det finns många hemlösa. Världen är orättvis."
Han hackade en till tomat och kände tempot öka. Han blev visst bättre för varje tomat han skar. "Jag är tacksam för det liv jag har.", sa han då och såg upp mot Halo. Visste hon, förstod hon, vilket liv hon hade? Självklart gjorde hon det. Annars hade hon väl inte varit här. Återigen- Halo var så mogen för sin ålder.
Fler gjorde de sällskap som vant plockade upp knivarna och skar upp tomaterna. Plötsligt gick det fort.
"När kommer de hit då? När ska maten serveras?"

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Du våra arbetskamrater?" Tja de kommer väl nu?" Hon såg mot klockan och tre män kom då in med ett leende på läpparna.
"Liltjejen!" Skrattade en av dem och kramade om henne och skrattade. De var muskulösa, hade mycket tatueringar och Halo log stort.
"Det här är min vän Caspian. Ni vet.." Hon han inte säga mer innan mannen som kramat om henne flinade.
"Är det han du gillar?" Han log lite mot Caspian.

Caspian stannade upp då männen närmade sig de och kramade Halo. Caspian bedömde att Halo klart kände de, annars hade hon inte kramat tillbaka. Hon verkade glad att se de.
"Hej. Caspian är jag.", sa han då och ögnade männen. För nya ögon verkade kanske som hårda typer, men den vänskap och kärlek som Caspian såg, så verkade det inte alls stämma. Alla vänner till Halo var vänner till Caspian. "Trevligt att träffas. Jag och Halo har gått på samma skola.", förklarade han åt de. Totalt ignorerade att de påstått något om Halo haft intresse för Caspian. Det verkade absurt. De var mer syskon och vänner.

"Åh vi vet. Du är rätt känd bland oss. Hon brukar tala om att ni gjort saker. Du hjälpt henne med läxorna." Han log och skrattade.
"Jag heter Bruno." Han skakade hand med honom.
"Vi kommer att servera i början medan halo börjar göra iordning gryta 3 och 4." Han nickade.
"Sen brukar hon komma ut för att hjälpa till."
Halo log.
"Så du förstår en timme räcker inte." Hon flåsade tungt.
"Ska bli skönt att sova sen."

Caspian såg förvånad ut och såg från Halo till männen igen. "Okej." Han lät osäker för ett ögonblick, men samlade sig sedan. "Trevligt att träffas, Bruno." Caspian skakade hans hand.
"Javisst. Det är bäst att jag återgår till skärningen igen då. Om vi ska ha någon soppa att servera." Caspian log och vände sig om för att plocka upp nästa tomat och skära upp den. "Halo, jag behöver vara hemma till middagstid, Adelaide och de andra väntar på oss då."

"Men vi kommer inte vara här då:" Halo log.
"Klockan är ungefär 11. Vi kommer vara hemma vid kanske tre eller max fyra så det är ingen fara." Hon log storrt och såg på honom.
"När du skurit upp alla tomater så lägg på locket så låter vi det puttra på. Vi hjäler då Thomas med mackorna." Hon var svettig av allt arbete och hon log.
"Caspian kan jag få tala med dig?" Thomas stack ut sitt huvud.

Caspian nickade och skulle just till att skära upp ännu en tomat då han hörde Thomas röst. Thomas sökte honom. "Javisst.", svarade Caspian och såg på Halo för att se efter att hon var trygg. Hon verkade nöjd, iallafall så det ut som det, så han bestämde sig att det var okej att gå undan för ett ögonblick. "Ja, Thomas?" Caspian gick fram till honom och mötte hans blick. "Vad kan jag hjälpa till med?"

Thomas stängde dörren och såg på honom.
"Jag vet inte om du känner mig. Jag jobbar för Gix och de andra i rådet. Jag har fått veta att det här är Halos sista dag. Rådet har bestämt detta eftersom hon ska ha ett nytt arbete. Jag kommer själv att sluta eftersom jag är inte den som styr söndagar. Jag är bara låtsaschef." Han log.
"Bruno är den riktiga chefen. Han vet om oss och är faktiskt väldigt duktig att hålla hennes höghet säker. Vi har skaffat ihop en pressent åt henne så vill du vara med och ge den sedan?" Han log mjukt.

Capsian lyssnade noga. Ville förstå. Han nickade sedan efter Thomas förklaring och tänkte efter en stund. Processade det hela. Halo hade alltså varit här för en sista gång. Han tänkte på det, men nickade sedan igen. "Ja. Jag är gärna med på presenten. Jag är säker på att hon kommer att uppskatta den. Vad är det för present?"