Rollspelare & Wolfy prs

Jason kollade på Lucas och skakade på huvudet. Han mådde bättre än vissa där nere, han behövde inte prioriteras.
”Kolla till dom andra. Kulan sitter inte i och jag är okej, kom sen när du hjälpt resten.” Log han och vände blicken mot Leah. ”Jag älskar dig.”

Leah såg på Jason en stund innan hon skakade på huvudet och gick upp till sovrummet. Kanske hon överreagerade som vanligt men hon behövde komma från huset ett tag. Och från Jason. Därför packade hon en liten väska med kläder då hon inte tänkte åka längre bort än hem till sina föräldrar.

Jason rynkade på pannan och såg efter henne, förstod inte alls. Han skyndade sig efter henne och spärrade lätt upp ögonen när hon packade.
"Heeej, vart ska du?" frågade han och tog tag i hennes händer.

"Jag vill stanna hos mina föräldrar ett tag," upplyste hon honom tyst och drog försiktigt åt sig sina händer innan hon reste sig upp och drog igen dragkedjan till väskan. "Några dagar bara." Kanske längre men det sa hon ingenting om.

"O- okej... Är du okej?" frågade han och kollade på henne med stora ögon. Han var otroligt förvirrad, han trodde ju att hon hade det bra hos honom. Han svalde hårt och kliade sig i nacken.

Leah skakade på huvudet. För tillfället var hon inte okej.
"Du bryr dig inte om vad jag vill eller tycker utan jag ska göra som du säger." Det kanske var något han sagt på grund av att de blivit överraskade av folk som brutit sig in i huset, men hon hade ändå reagerat på orden, "du gav Penelope pistolen istället för att ge mig den. Du undervärderar mig och du litar inte på mig."

"Jag gav Penelope pistolen för att jag vet att hon skjutit innan och för att jag känner dig. Du hade typ skjutit sönder låret för att komma ner och hjälpa mig. Du måste förstå att du är min första prioritering. Jag går gladeligen genom en skottlossning om det betyder att du är säker." sade han allvarligt och kollade på henne med stora ögon.

"Ja, jag skulle ha skjutit sönder låset för att komma ner och hjälpa dig." Leah förstod inte varför Jason inte verkade inse att hon såg på honom på samma sätt som han tydligen såg henne. Hon gick så gärna genom skottlossning efter skottlossning om det betydde att han skulle vara säker. Hon hatade att han alltid satte sig själv i fara.

"Men grejen är du valde inte ett sånt liv, jag gjorde. Du valde mig, visst men jag är en riktig råtta om jag låter dig skjuta en människa någon gång. Jag älskar dig och känner dig för mycket, det hade tagit sönder dig." sade han och smekte hennes kind.

Hon vände bort ansiktet från honom. Hon förstod hur han tänkte men det ändrade inte det faktum att han fått henne att känna som han gjort. Leah tog sin väska och fuktade läpparna.
”Jag älskar dig.” Hon la sin hand på hans axel innan hon gick förbi honom och iväg mot hallen.