In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gick in och en man i 30 års åldern såg upp bakom disken.
"Halo!"
Mannen var en vampyr, något Halo inte visste. Han var från rådet och han log.
"Så kul att ni kunde komma." Han log stort.
"Jag heter Thomas!" Han sträckte fram handen mot Caspian. Han gav honom en menande blick. Han hade tagit hand om Halo under dessa dagar hon varit här.

"Hej, Thomas. Trevligt att träffas. Jag heter Caspian. Jag är vän till Halo och hennes familj." Han log och sträckte fram sin hand för att skaka hans. Caspian tyckte sig känna igen honom, men kunde inte placera honom. Kanske var han bara lik någon.
"Vi är här för att hjälpa till. Vad kan vi göra?"

"Det är bra att hon har vänner attdra in." Skrattade han och visade honom.
"Först kan du ta på ett förkläde. Vi ska göra tomatsoppa i dag. Halo du kan börja skära upp lööken. Du vet var dina saker är."
Halo skrattade.
"Det vet jag. Nu Caspian får du inte skratta. Jag skäms lite men det är ett hack som fungerar!" Hon gick och satte på sig ett förkläde, tvättade händerna innan hon drog fram ett par skidglasögon och såg på Caspian.

Caspian nickade och gick efter. Han erkände för sig själv att han inte lagat mat på väldigt länge. De hade personal som gjorde det hemma hos de och dessutom åt han ute för det mesta, speciellt när han gått skolan.
"Javisst.", sa han ändå och trädde på sig en förkläde som Thomas hänvisat till. Han knöt det runt om sig och vände runt när han hörde Halos ord. Han ögnade skidglasögonen i hennes hand. "Du gör som du vill, Halo. Gör det som fungerar för dig. Jag dömer inte.", sa han ärligt och log då igen.

Hon visade på några backar med tomater.
"Du kan kanske hjälpa mig? Alla ska skivas i små bitar så fort jag är klar med löken.
Så jag ska göra 12 lökar." Hon pekade på två stora kastruller som såg mer ut som tunnor.
"Eller det kanske blir mer." Hon funderade.

Caspian var för en tiondels sekund osäker. Han hade ju inte stått i köket på länge. Skulle verkligen ALLT bli skuret? men han samlade sig. Troligtvis så skulle de hjälpa till att skära upp tomaterna.
Han sträckte sig efter en av backarna och lastade upp den på bänken för att ta undan locket så att tomaterna i backen syntes. Han tog upp en och plockade åt sig en kniv för att sedan skära upp den. Caspian var inte en mästerkock, men han kunde skära upp en tomat. "Jag tror det blir bra det här.", sa han och skådade sitt verk för att sedan ge sig på nästa tomat.

Hon log, lade ner den hackade löken i de två kastrullerna och vred på. Hon lade även i smör i båda innan hon vände sig om.
"nu ska de bli gyllenbruna så det kommer ta ett tag. Så jag hjälper dig." Hon tog en tomat efter tagit av sig skidglasögonen och började skära upp den. Hon skar den vant och såg på Caspian.
"Går det bra?" Hon log stort mot honom.
När löken började bli brun så lade hon ner bjujonger och såg mot Caspian.
"Så hur tycker du att det går?"
Thomas kom ut och med en vagn med paket med grädde på.
"Så det ser ju jättebra ut. Jag ska börja torka borden och efter det ska jag hjälpa att bre smörgåsar."

Caspian fokuserade på att sära köttet på tomaterna och skar klart tomaten innan han såg upp på Halo som gjorde honom sällskap. "Det går bra. Tror jag. Jag gör så gott jag kan. Jag tror du gjorde rätt val att ta med mig, än Adelaide. Adelaide kan massa annat, men inte laga mat." Han skrattade åt tanken och tog en ny tomat.
"Thomas, är ni inte fler än bara du och Halo? Hur många besökare får ni varje gång?"

Hon skrattade.
"Det är så sant. Hon kan verkligen inte laga mat!!" Hon skrattade och såg mot Thomas som skakadepå huvudet.
"Det kommer komma några snart." Han log.
"Jag vet hur effektiv Halo är så de skullebara vara ivägen för henne." Han log svagt och lade huvudet på sned.
"Ungefär 100 per dag eller så. De där två kommer inte räcka så vi kommer behöva göra fler. Men det finns inga mer plattor."

Caspian flinade åt tanken- Adelaide laga mat..! Skulle aldrig hända.
Caspian återgick till att skära upp nästa tomat och fortsätta så. Som i en rytm, i en takt. Det gick lättare för varje gång tyckte han och log lite åt det.
"Det låter bra. Annars skulle de här tomaterna ruttna innan vi ens hunnit ge de till de hungriga." Han såg på Thomas över axeln och återgick till hackandet sedan. "100 per dag? Det är många. Ni gör ett fint jobb, Thomas. Jag hoppas att ni får den uppmärksamhet ni förtjänar."