De utvalda

Ethan suckade. "Barn behöver vara barn, leka och stoja, inte bli vuxna för snabbt". Han räckte Simon till Eletha.

Eletha nickade, det kanske var så hon visste inte. "Jag vet att jag avundades de andra barnen i byn när jag arbetade i värdshuset med min far. Men de var rädda för mig tror jag." sa hon och på slottet var det uppfostran och jobb som gällde. "Om de behöver det, vill jag att Simon ska få det, men jag kan inte." sa Eletha och tog emot sin son som fortfarande höll i fåret och grisen.

Ethan såg på henne och lyssnade tills hon tystnat. "Barn bör vara glada, och de behöver leka". Han såg mjukt på sin son. "Du får försöka".

Eletha nickade, hon borde väl det, nu insåg hon att hennes barndom kanske inte hade varit bra, lycklig. "Det kanske är så." sa Eletha och satte sin son på sina axlar, han skrattade och tjöt av lycka.

Ethan log. "Men vi leker med honom tillsammans". Han reste sig och log då Simon skrattade. "Se så lycklig han är" sa han, själv lika glad. Han rufsade om pojkens hår så han tjöt ännu mer.

"Vi gör det." sa Eletha och log. Hon fick väl lära sig, det kanske var kul? Hur det än var skulle Simon ha kul.

Ethan skrattade lätt. "Kom Simon, vi ser om vi kan slå mamma med att komma in i huset först!" log han och blinkade lätt åt Eletha.

Eletha log, "Sist till köket är en ko." skrattade hon lätt.

Ethan tog Simon i famnen och började sedan springa. Pojken kiknade nästan av skratt. "Ko! Ko!".

Eletha sprang hon med men inte snabbt, hon lät dem vinna och Simon tjöt av glädje.