Civil War [PRIVAT Zora & Emma07]

Andrew suckade nu och såg på henne, var rejält trött på hur hon höll på så ilsknade till nu.
"Hur j*kla länge ska du hålla på och älta det? Okej om det inte var nån bra idé, men det var den bästa vi hade och den funkade. Vi kan inte direkt ändra på det nu, så kan du inte bara vara nöjd att det gick bra och sluta älta det nån gång?", röt han i nu, han hade väl så gott som aldrig rytit i åt henne eller Hope så det var rejält sällsynt

Allkson ryker till och såg på hok8m
- för helvete du inser du satt alla i fara! Bpde barnen kunde bli av med dig. Du e inte bara du mer andrww. Du har barn juste ja barn.. Gör inte som din egna pappa
Snäsee hö. Och rykte till näe dörren stängdes och låstes. Hope hade hört allt och gjort det och satt sig utanför dörren. Hon ville de blev vänner igen

Andrew ryckte till och såg genast upp på henne speciellt med det om hans far, såg sen direkt på dörren och suckade lite då han förstod att Hope måste ha låst in dem. Han suckade lite
"Varför tror du jag gör det? Om jag hade fått välja skulle jag inte ha fortsatt utan att lura dem. Men dem blir för närgångna, jag vill inte att det ska hända er nåt", snäste han direkt tillbaks. Hade han fortfarande vart själv skulle han med största trolighet inte ha lurat dem så som han gjort nu och backat undan för ett tag. Men dem hade börjat våga mer, så han var orolig för henne och barnen,

Allison såg kort på andrew.
-Hope
sa hon kort för sig själv när hon fattade sjäv att det var hope som hade låst in dem. Flickan hade laltid hatat bråken mellan dem. Allison dorgu pp blicken från marken och såg på Andrew rätt argt.
-FATTAR DU INTE?!
fräser hon frma nu, rösten var näara bristningen och snart kom tårra på henne.
-DU skrämde mig andrew!
skrekhno ldset fram nu. dä kom den svaga sidan av henne.

Andrew såg kort på henne och nickade lite bara till att det säkert var Hope. Han såg på henne kort nu och lyssnade, man märkte att han mjuknade lite då han såg tårarna komma. Han suckade lite
"Jag är ledsen att jag skrämde dig, men jag var tvungen", svarade han ärligt, lugnare nu än innan

Alllison skskar p åhuudet
-du kudne fan ha sagt något.
muttrade hon ledset fram nu och såg bort. hon var rtät butter men hon var mer ledsen än arg nu. Man visste hon tog ut rädlsa i ilska och sorg lika så ibland.

Andrew såg på henne och suckade
"Så att du kunde ha stoppat mig? Nej", sade han lugnt, tänkte lite innan han faktiskt gick fram och kramade henne. Antagligen ganska riskfyllt med tanke på hur arg hon vart, men det fick gå

allsion hade bara ryk till och skulele säga låt mig vara och gömmre sig nu hos hoonm
-du e dum okej
sa htyst

Andrew såg på henne ochsuckade lite, lättad att hon åtminstone lät honom
"Förlåt", sade han direkt

Allsionsuckar
-du kommer nog fp kämpa där
muttrade hon tyst fram ohc gömde sig helt,
-de e förlåten
sahan