Förändrad värld Lupple & Medi

"Nej du får välja." Sa hon och såg på honom.
"inte på näsan snälla. Det skulle göra så ont." Hon betraktade honom.
"Inte kinden häller." bad hon mjukkt.

Han skrattade mjukt. "Näsan och kinden känns som ett konstigt ställe." Viskade han mjukt medan han varsamt la undan hennes hår. Blottade halsen. Försiktigt kysste han henne på halsen, bedövade stället innan han varsamt bet ned och började att dricka.

"Konstiga ställen. Instämde hon. Hon kände hur huden domnade och sedan de små sticken. En rysning av välbehag spred sig i hennes kropp och hon suckade av lättnad.
Hon hörde motorns dova mullrande. hur de guppade på vågorna och hon lade en hand på Rafaels bakhuvud. lekte med hans hår.

Han kände hennes hand och rös, det var mysigt. Hon smakade underbart och han tog några klunkar till innan han varsamt drog sig bort. Såg på henne. "Ska jag lämna såret?" Frågade han mjukt.

"Lämna dem gärna en dag." Hon visakde fram det och betraktade honom.
"Hur smakade jag?" Sa hon.
"Som blod antar jag..." Hon sänkte handen och satte sig upp.

Han log mjukt. "En dag." Viskade han och funderade lite. "Väldigt gott. Sött." Sa han leendes.

"Är det annorlunda från tidiga gånger?" Hon sträckte sig efter en servett och pressade den mot såren och såg på honom.
"Smakar blodet som maten jag åt?" Hon rynkade på näsan.
"Nej dum fråga.."

Han skrattade lågt. "Det var väldigt gott." Sa han. "Men inte riktigt. Kanske ger lite lämningar. Men inte riktigt som du beskrev." Sa han ärligt. "Det smakar fortfarande blod." Förklarade han.

"Nej hur kan blod smaka potatis?" Fnittrade hon och tog bort näsduken och reste sig sedan.
"Får jag ta en dusch?" Hon pekade på en av dörrarna.

Han flinade lite. "Exakt." Log han och studerade henne sakta. "Ja det får du. Men jag vill att du sover här inne sen." Sa han lugnt.