In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag ville bara få dig att le." Hon ryckte på axlarna och gick efter och såg David sänka tidningen.
"Jisses Miss Adelaide. Du vet verkligen hur man säger tack." Han reste sig och gick mot henne
"Men javisst. Låt mig sätta på mig skorna så åker vi."

Mira log.
"Du kan inte gå ut i solen älskade. Inte än." Mira log ömt.
"Ikväll åker vi dit. Ser vad vi kan ta med och sedan kanske sälja resten? Kanske ge det till välgörenhet?"

Adelaide himlade med ögonen igen. Hon orkade inte med Davids attityd. Han var äldre än henne, men skulle ändå bete sig så barnsligt? Hon bestämde sig för att ignorera hans kommentar och följa efter honom.
"Okej, Halo. Lova mig nu att ringer om det är något. Caspian kommer närsomhelst. Och så ses vi senare ikväll. Vill du äta middag hos mig då eller ska jag komma hit? Jag kan ta bilen."

Hon kramade om sin vän hårt och log.
"Åh jag vet inte. Jag kanske vill äta hos dig. Ni brukar alltid äta den där biffen jag älskar. Med den väldigt söta såsen med lite sting i i eftersmaken." Hon såg drömmande ut.
"Jag kommer till dig ikväll." Hon såg David gå ut och vinkade efter dem.
"Kör försiktigt."

Adelaide nickade åt Halos svar och följde sedan David till bilen för att åka därifrån.
Samma stund som de lämnade området körde Caspian in på infarten och klev ut ur bilen för att gå upp på trappan till Halos hus. "Halo?" Han knackade först och klev sedan in för att se sig om. "Jag är här nu.", ropade han så att han skulle höras. Han tog av sig skorna och gick in i hallen för att se sig om.

Hon såg Caspian och slängde sig i hans famn och gav honom en kram.
"Godmorgon. Du vet att det är sista lördagen i månaden. Det är soppköket som väntar oss." Hon såg på honom.
"Jag måste byta o. Tröja är bättre." Hon log svagt.
"Men ta gärna kaffe så kommer jag." Hon såg med stora glada ögon på honom.

Caspian blev överraskad då Halo slängde sig i hans famn. "Kul att se dig med." Han besvarade försiktigt hennes kram och lösgjorde sig sedan för att nicka åt hennes ord. "Javisst. Jag tar kaffe." Han såg efter henne när hon försvann för att byta om. "Ruby? Ska du med?" Caspian gick in till köket för att hälla upp i en kopp.

Hon sprang upp och började rota för att ta på sig några kläder som var lätta att röra sig i. När hon var klar kom hon ner och log stort. Hon hade satt upp håret i en lätt knut och log stort.
"Jag väntar att du druckit upp Caspian." Hon log stort igen.

Ruby hade gått efter och tagit sig en kopp te och såg på Caspian.
"Kaffe är så beskt." sa hon och såg mot Leo.
"Så vem är du? jag var uppagen med annat igår." Hon lade huvudet på sned.
"Så du känner Mira antar jag?"

Caspian smakade av kaffet och vände sig till Halo när hon kom in i köket hon med. Han log då. Hon såg inte ut som en prästinna längre. Men det var väl säkert meningen det.
"Snart klar.", sa han och syfte på koppen med kaffet för att smaka på det igen.

När Ruby kom in följde han henne med blicken. Hon verkade inte hört hans fråga, men innan han hann ställa den igen, frågade hon Leo.
Leo såg upp och mötte Rubys blick. "Leo. Jag heter Leo. Och ja, jag jänner Mira. Sedan långt tillbaka." Han log och nickade mot henne. "Vad heter du? Vem är du?", frågade han.

"Så vill du vänta medans jag jobbar eller vill du vara med? Du ska se deras uppskattning. För att få en skål med mat. " hon lade händerna mot hjärtat.
"Det är den bästa känslan man kan få!"

Ruby log och satte sig ner.
"Åh jag heter Ruby." Hon funderade en stund och såg på Leo.
"Jag vet inte hur gammal du är, om du känner till vad Mira är men en av mina släktingar hette Pul." Hon såg ner.
"Inte så snäll sista tiden men."

"När jag pratade med Adelaide frågade hon mig. Och bad mig ha ett öga på dig." Han pausade. Det kanske inte var meningen att Halo skulle veta det. Men, samtidigt så förstod väl Halo att hon var prästinna nu och därmed krävde med översyn. Egentligen inte mer än vanligt, men att hon förstod hur viktig hon faktiskt var. "Jag följer med.", sa han med ett leende och satte ifrån sig koppen på bänken. "Vill ni att jag diskar efter mig, Mira?"

"Ruby. Trevligt.", sa Leo ärligt. Han var tacksam för alla som accepterade honom i deras krets. "Jag är nog äldre än dig.", sa han skämtsamt och visst ärligt inte hur gammal han var. Så länge som han hade levt nu.
"Pul?" Han tänkte efter. Namnet var bekant. Helt klart. Det tog några sekunder innan Leo hade placerat honom. "Han var häxa, va? Jag har för mig att de var två häxor? Jag träffade honom väldigt lite. Men jag vet att han vad väldigt duktig på det han gjorde.", sa han och hoppades att hon skulle uppskatta hans ord.