De utvalda

"Visst, jag har en till kniv i sovrummet, vid mina byxor". Han lyfte upp Simon och höll honom sedan i handen och gick ut. "Vi är vi veden". Han satte Simon vid sina fötter och började tälja.

"Akta Simon bara." sa hon och diskade klart och log lite, som att inte hon bar kniv på sig? En varna som hennes liv gett henne och hon var inte trygg utan den och hon kom sedan ut till dem.

Ethan hade redan kommit en bit då Eletha kom ut och Simon lekte med sin trähäst. "Kolla mamma! Pappa gör gris!".

"Ja pappa är duktig." sa hon och smekte sons huvud innan hon satte sig ner och tog en vedbit. "Hmm" sa hon och började göra ett får.

Ethan skrattade lätt. "Mamma är duktig med" sa han till Simon och blinkade med ena ögat. "Vi gör lrksaker till dig...".

"Detta är ett får." sa Eletha men det såg mer ut som ett får med avhugget huvud. Tyst svor hon ett par svordomar och kastade den ifrån dem.

Simon kröp fram till det bortslängda fåret. "Fin!" sa han och kom tillbaka och satte den i Elethas knä.
Ethan skrattade lätt "Han tycker om den".

Eletha ler svagt. "Tycker du om den?" log hon svagt mot Simon, "Fin." sa han. Eletha tyckte inte det, blev saker inte perfekta kände hon sig alltid misslyckad. "Tack." sa hon till sin son.

Ethan log. "Han tycker om den" upprepade han och räckte Simon den färdiga grisen. "Han är nöjd så länge han har något".
Simon blev ännu gladare för ännu ett djur och började leka med både fåret och grisen.

Eletha log halvt, "Verkar som det." sa hon även om hon inte alls var nöjd med det, nöjd med vad hon hade gjort.