wolfy & rollspelare prs

Jonathan stirrade på henne. Han visste inte vad han skulle säga. Det här var åtminstone andra gången på en kort tid det hände. Han tyckte inte om att inte veta vad han skulle säga.
”Så med andra ord är du rädd för mig.” Hon kanske inte trodde sig vara det men en del av henne upplevde honom säkert som skrämmande med tanke på hennes dröm.

"Jag hade inte sovit i ditt rum, satt mig i din famn, litat på att du skulle hålla mig säker om jag var rädd för dig..." sade hon tyst och kollade på honom. Hon kände sig inte rädd för honom, det faktum att han var en vampyr skrämde henne men inte han som person. Hon reste sig upp och tog på sig kläderna som hon hade fått av hans mamma. Hon ville inte vara i samma rum som honom då han inte verkade lita på henne.

Han drog trött en hand över sitt ansikte. Om han var mer trött på sig själv eller för att han satt dem i den här situationen var han osäker på. Antagligen båda två. Han flyttade sig närmare sängkanten för att kunna sträcka sig efter hennes händer.
”Förlåt,” bad han uppriktigt, det hade varit fel av honom att bara anta saker och ting. Han förde hennes fingertoppar mot hans läppar för att mjukt pussa dem i tur och ordning.

Cleo funderade på att dra tillbaka sina händer men orkade inte ens. Hon nickade bara lite och kramade hårt om honom. Hon slöt ögonen och kysste hans huvud.
"Försök sova lite nu." bad hon och la sig ner på sängen igen. Hon höll leendes ut sina armar då hon ville mysa med honom lite innan hon somna om.

Han besvarade snett hennes leende innan han omfamnade henne. Han kysste henne på pannan och vid kinden innan han lutade sitt huvud mot hennes.
”Det samma gäller dig.” Att hon fick en bra sömn var enligt honom det viktigaste för stunden, han var inte så noga med sin egna sömn. Han skulle ha tid att göra det senare.

"Kommer det alltid vara så här komplicerat?" frågade hon sedan tyst och kramade hårt om hans midja. Hon tryckte sin kind mot hans bröstkorg och slöt ögonen efter en liten stund. Hon hade blivit för pigg av drömmen och deras lilla bråk för att kunna somna direkt.

”Vad kommer vara komplicerat?” Jonathan förde sina långa fingrar genom hennes hår. Han ville att hon skulle förtydliga exakt vad hon menade med komplicerat. Deras förhållande skulle ju vara allt annat än enkelt men åtminstone han var beredd för den utmaningen.

"Att vara med varandra liksom... Nu när jag vet vad du är och allt typ. Innan hade det ju blivit komplicerat för både skulle ha hemligheter men nu? Kommer det vara lika komplicerat som ikväll typ?" frågade hon och drog med sina händer över hans överkropp, hittade inte riktigt någonstans där det var bekvämt för henne att ha dom.

Han var tyst en stund. Han hoppades att det inte skulle vara lika komplicerat nu jämfört med då de haft sina hemligheter för varandra. Men det var ju ganska självklart att varje dag inte skulle vara som en dans på rosor.
”Jag är inte synsk, jag vet inte hur framtiden kommer se ut,” mumlade han, ”men vi får se till att inte göra allt så komplicerat.”

Cleo nickade lite och kysste hans bröstkorg några gånger. Hon sneglade upp på honom innan hon började fnittra.
"Tänk om Ben hade kommit typ tio minuter senare..." sade hon sedan och flinade smått. Hans tidpunkt hade väl inte varit passande men det hade varit värre om han kommit när de hade varit inne i det.