D.A:s rollspel

-Luna!! Skriker jag med en känsla av panik tänk om något händer innan hon hinner hit?
Jag vände mig till en annan svartalf,
-Stupefy! Skrek jag och fortsatte att vända mig till några andra och fortsatte med stupefy.

Tårarna rinner men jag orkar inte dölja det. Jag lamslår snabbt tre alfer innan de hinner blinka.

Jag står mest där och tittar på medans alla springer. Jag sa ju att jag bara skulle vara i vägen.
Nej, skärp dig, Draco! Du kan om du vill.
"Lamslå!" skrek jag och träffade en svartalf.

- Bra!! Fortsätt! Lamslå! Bombarda! Sectumsempra! Ropar jag. Jag träffar perfekt och alferna faller till marken

-kom igen Draco!, Akta bakom dig!! Skrek jag fort halvt panikslagen att han skulle skada sig.

- Protego! En magisk skyddsbubbla skjuter fram runt oss.

Jag vände mig fort om.
"Lamslå!" skrek jag hest utan att titta.

Sectrumspectra skrek jag och en alv med en oroande vass yxa bakom Draco faller genast till marken. Han ler tacksamt, men jag ler inte tillbaka, jag vill bara komma bort härifrån.

Jag blev genast lite lungnare när svartalfen var borta. Efter det så letade jag efter några fler alfer så att jag kunde hjälpa till med. jag såg genast en vid utkanten av rummet så jag siktade och skrek
"-Stupefy!!
Så att den inte blev så skadad.

Jag visste att jag var bra i alla ämnen, jag var typ bra på allt, men det här var ett bevis. Jag fattade att auror kanske var ett bra yrke.