Kids are just kids

Anneli la sig ner på kuddarna igen och höll om magen.
" Mina söner " sa Anneli lågt.

"Två av dem är utanför & är oroliga för dig. Om du vill så kan jag be dem komma in till dig" sa Sjuksköterskan & såg mot Anneli

" Ja gärna " sa Anneli och såg på systern hon ville bara krama om dom nu.

"Ska ske " sa Sjuksköterskan & gick ut till grabbarna.
"Ni kan se er mor nu" sa Sjuksköterskan & log lite grann.
"Tack" sa Robin & skyndade sig in till Anneli.
"Är du okej? jag blev orolig när jag såg dig medvetslös på golvet med blod överallt. " sa Robin oroligt.

Sam satte sig vid sin mors sida
" Jag mår så bra jag kan må just nu " sa Anneli och såg på Robin och Sam.

"du kommer bli bättre sen eller?" frågade Robin oroligt.

" Jag hoppas det " sa Anneli hon såg på läkaren för att veta svar.
" Du måste bli bättre " sa Sam.

Läkaren log lite grann.
" Det kommer att ta en lång tid. Men så länge du vilar kommer du kunna vara på benen igen om två månader" sa läkaren.

Anneli log dock så var hon orolig över jobbet
" vill kunna jobba " sa Anneli så hon hade något att göra i 2 månader

"jag skulle inte rekommendera det" sa läkaren
"jag berättar för pappa vad som har hänt" sa Robin & gick ut i korridoren.