ÖppetRollspel -We are Fangirls and Fanboys

Kayla
Jag hör sirenerna, och spyr igen.

Jenn
Jag tappar all lust att göra något och skriver något kort tillbaka.Nej men fy, jag sitter helt blek som om jag var med. Det måst vara jobbigt Jag ger dig styrkekramar *Styrkekram*

Gwen

När poliser hoppar ut ur flera polisbilar går fyra stycken direkt fram till mannen. Två av dom har på sig vita plastdräkter och munskydd. En annan går fram till Kayla och säger något till henne jag inte för. En ambulans anländer även efter några minuter, och teknikerna börjar undersöka mannen. Jag står ensam kvar, och ser på kaoset.

Will
När jag går och letar efter min bror ser jag polisavspärrningar. Där ligger han kall och tyst. Jag känner hur jag svajar till och svimmar

Joey
Jag loggar ut från mugglarportalen när jag hör sirener och ser avspärrningar ett kvarter härifrån

Kayla
Jag hår mobilen, men tar inte upp den. Vem är han? Vad gör han i diket. Jag går över vägen igen, ser på manens ansikte. Jag känner hur blodet försvinner från ansiktet. Det. Är. Min. Pappa. (Gwen, ändra, snälla?)

Jenn
Jag kollar på några vieor av 'Parle Productions' för att få ideer. Jag hör sirener längre bort men struntar i dem. Det an väl inte vara någon som jag känner?

Gwen

Polisens avspärrningar är uppsatta och flera journalister har redan hunnit komma. Bland alla människor utanför avspärrningarna får jag syn på någon jag känner igen, som sakta sjunker ner på marken. Jag vaknar till och springer fram till honom.
"Will!" Ropar jag, men han är medvetslös.
"Ambulans!" försöker jag istället, och nu rusar två gulklädda män fram och bär med sig Will bort mot ambulansen.

(Kayla. vad. Ska. Jag. Ändra?)

Kayla
Det är någon som kommer fram till mig. Säger något otydligt. Jag blir ledd till en polisbil. Men, jag ser Gwen, som går bredvid någon på en bår. Det är Will! Jag sliter mig ur greppet, och springer fram till Gwen, och Will. "Vad har hänt med honnom? Mår du bra? Vad har hänt?" Säger jag, medans jag följer med in i ambulansen. Och jag skjuter undan alla tankar på att jag nu mera är föräldralös. Jag ser på Gwen, vars ansikte är väldigt blekt. "Det var min pappa..."

Gwen
"Det var min pappa..." Säger Kayla.
Jag försöker föreställa mig hur det känns, men kan inte. Hur mycket jag än försöker. Jag kramar om henne och viskar:
"Dom tar hand om dig. Jag lovar, Åk."