Flygande giraffer!

Mattias nickade sakta. "Jag kan fixa allt det där, under tiden ska du till läkaren, för att kolla ditt ben" sa han bestämt och började gå ut ur stallet. "Men om du vill kan jag gå till kyrkan nu med David".

Elionora nickade och ställde sig upp.
"Om du inte har något emot det vill jag gärna följa med till kyrkan. Det är min son med och jag är även med och gifter mig." sa hon och ignorerade just nu benfrågan då hon var rädd för att gå till läkaren. Den hon hade haft förr under Karls tid hade varit hård och elak, delat Karls syn på saker och ting.

Mattias nickade sakta. "Men vi kan inte gifta oss idag, jag har inte ordnat något" påpekade han bara innan han la armen om henne och tog Davids hand och började gå. "Kom nu...". Han gick på, kyrkan var inte långt borta och var alltid öppen.

"Jag vet, men jag gillar inte när det bestäms saker ovanför mitt huvud." sa hon enkelt och log mot honom. Hon var glad att han tog det så lätt, att han inte var som Karl.
De kom in i kyrkan och prästen kom leende emot dem, kanske mest leende åt Mattias. Som många andra var rikedom och prakt något viktigt, men denne präst såg även till de fattigare.

"Jag förstår...". Mattias log mot henne och kramade om Davids hand innan de kom in i kyrkan. Han släppte dem och kom emot prästen. "Fader" sa han och nickade sakta leendes. "Vi behöver göra en ändring i kyrkoboken, det har kommit fram att jag är Davids fader". Han nickade mot pojken som faktiskt var lik honom.

Prästens ögon mörknade en skala.
"Herrn behöver inte ta till sig barn som är född i horlevnad." sa han och såg strängt på Elionora som såg ner i golvet.
Prästen var god, visst förstod han att ibland måste man för att överleva, men han gillade det inte. Han visste inte ens att även ett nytt var på väg, det som bara nu syntes som en liten antydan.

Mattias ögon smalnade mer och han drog Elionora till sig. "Men David är faktiskt min, för innan jag blev den herreman alla bugar för jag var inte bättre än henne, men jag blev ivägskickad, jag är Davids riktiga far" sa han allvarligt och långsamt så prästen skulle förstå.

Prästen nickade kort.
"Vill bara varna dig." sa han och kastade sedan en förmanande blick på Elionora som inte mötte hans blick.
Prästen tog med dem till boken och skrev in Mattias namn som far till David.

"Jag vet allt, men jag bryr mig inte" sa Mattias kort. Han hade lärt sig hur man skulle handskas med människor då han varit gift, även om reglerna i där hade varit annorlunda. Då prästen skrivit in hans namn log han. "Tackar".

Prästen nickade och log riktigt vänligt mot dem sedan.
"Så du har fått anställning som piga? Det är bättre det än det liv du levt förr." sa prästen till henne och hon nickade svagt.
Prästen var bra, men han kunde inte förstå att fattigdom kunde leda den allra frommaste i fördärvet och att hon gjort det för att hålla David vid liv.