Jag då? [sv]

Bravo!

Att fixa mat var inte som jag hade trott, gå ut i skogen och plocka svamp eller något, nej vi skulle in till byn och handla mat.
"Har du pengar då?" frågade jag? David nickade.
"Har du?" frågade han. Jag letade runt lite i min ficka, konstigt nog hittade jag 5 galleoner. Soy...
"Ja, fem galleoner" svarade jag.
Vi fick gå en ganska lång bit, det tog ungefär en timme, men snart såg jag några små hus.
När vi kom in i byn var det några som tittade nyfiket på mig. Jag flyttade mig lite närmare David för säkerthets skull. Han tittade förvirrat på mig, men lät mig göra det.
"Du får låtsas vara min lillasyster, okej?" viskade David till mig när vi stannade utanför en liten affär med namnet "Byns Bästa Bananer" och jag tittade förvirrat på David.
"Varför det?" frågade jag.
"För att jag säger det" svarade han.
David öppnade dörren och en liten klocka plingade. En gammal man kom uthaltande från ett rum bakom disken.
"Kan jag hjälpa e..Men hej Tom!" sa mannen.
"Hej Mr Einsetin. Jag och min syster skulle vilja titta runt lite i affären, vi ska köpa mat åt vår mamma." sa David och log.
"Hur mår hon nu då? Blir det bättre?" Sa Mr Einsetin och log sorligt mot oss.
"Jag vet inte riktigt, hon vill inte verka sjuk framför oss" svarade David och tittade ner i marken.
"Stackars er, det msåte vara jobbigt" sa Mr Einsetin.
"Det fungerar, vi har ju varnadra" svarade David och tog mig i handen. Jag ryckte till, men höll om hans hand.
"Det är tur att din syster har dig, vad heter du föresten" sa han och log mot mig.
"Lucy..." ljög jag.

sketa bra ! meer!♥

Bra igen, jag vill vet var dethär leder! ...

Jättebra ! Mer !

Tro inte att allt blir en smörja sen, jag har tänkt 8D

Fast, det blir ganska fail när jag tänker....

Bra!

Jättebra!

"Lucy, vilket fint namn. Så hette min farmor..." svarade Mr Einsetin och försvann in i sina egna tankar.
Jag tittade förvirrat på David men han undvek att fånga min blick.
Snart började jag bli otålig och tillsist gick jag fram och petade på Mr Einsetin.
"Va?! KRIG? Åh, bara du Lucy..." sa han förvirrat.
Jag blev bara mer förvirrad.
"Erhm, ja, sir kan vi få köpa lite mat nu?" frågade David.
"Åh javisst Tom, javisst" svarade Mr Einsetin.
Han ställde sig bakom disken och David började beställa mat.
Mr Einsetin skrev upp allt på en liten lapp och började sedan plocka ihop allt i en korg.
Det var bland annat: Mjöl, ris, mjölk, ägg, torkat kött och frukt.
Vi betalade, fick korgen och gick ut ur affären.
"Tack för att du sa ett annat namn och spelade med. Vet inte hur det skulle gått annars" sa David.
Han höll fortfarande fast min hand, men det gjorde inget.
På denna korta tid hade jag nästan börjat se på honom som en bror jag aldrig haft.
"Varför sa han Tom till dig" frågade jag.
David var tyst en stund men svarade sedan.
"För att jag inte kan säga mitt riktiga namn, de skulle känna igen mig."
Jag nickade och förstod att han inte tänkte avslöja mer idag.

Jättebra ! Det var så länge sen du skrev, skriv oftare