Från olika världar!

Morgana satt framför pianot, hon log åt hela händelsen med Yuu, dels för att han blivit chockad, något som sa henne att han inte var van att bli kysst, antagligen brukade han ta initiativet, sedan hade Sols mörka blick roat henne också, hon hade egentligen inget emot kvinnan, utan tyckte bara det var roande att se hur långt hon kunde gå innan hon fick en reaktion. Morgana började åter spela och hon spelade ett flertal sånger, det var länge sedan hon spelat och det märktes att hon var ring rostig. Morgana hade alltid uppskattat musik och när hon slutade spela hörde hon applåder och hon vände sig om mot dörren för att se en okänd man stå där.
"Fröken har talang" sa han och hon log mot honom till svar. "Men det var inte någon sång jag kände igen."
"Det är ifrån en svunnen tid" svarade hon och reste på sig ifrån pallen hon suttit på.
"Är du en bekant till Cain, en av dem ifrån en annan värld?" frågade han och hon nickade.
"Ja jag är nog det" sa hon och skrattade och tog hennes hand.
"Crehador" sa han och kysste hennes hand, men så fort läpparna nuddat hennes hand drog han undan sin och såg förskräckligt på henne.
"Ni...Ni har en speciell historia och ni är inte den dam ni utger er för att vara" sa han lågt och hon tog ett steg närmare honom.
"Om ni säger ett enda ord dör ni" viskade hon i hans öra, hon tog hans hand och viskade två korta ord i hans öra. "Kirthara mirljia"
Hennes ögon lyste gula för en sekund innan hon släppte hans hand och log mot honom.
"Det var trevligt att ses sir" sa hon och log, om han skulle försöka avslöja henne skulle han dö. Morgana gick fram till trappan, lyfte upp klänningen och började gå uppåt.

Sol for om och rycker till sin arm i en oförklarlig vrede som just nu flammade inom henne. Hennes gula ögon glimmar mot honom, herrgården syns knappt och det hörs inte mycket i regnet. Egentligen skulle hon väl kunnat upphöra regnet om dem men hon orkade inte, hon orkade inte heller skrika så hon lät ljudet om dem dämpas, som en liten cirkel fri från ljudet av regnet.
Hon ställer sig och stirrar på Yuu.
"Jag menar det jag säger. Hon vill ha dig i säng. Hon ger sig på dig var gång jag kommer nära, varför?" frågar hon istället honom, nog för att hon visste svaret.
Regnet öste än om dem men hon lät honom röra henne åter, hon gillade det.
"Det är ingen som bryr sig om det." sa Sol lågt, vilket var sant, egentligen borde hon väl bry sig själv, eftersom hon själv fick ut för det sedan.
Hon stod och mötte hans blick och bara hatade att vara delad i två, att varken kunna älska eller göra saker samvetslöst. Allt hindrade de båda delarna inom henne.

Sol såg på Yuu med granskande blick och bara skakade på huvudet. Han förstod verkligen inte och det gjorde henne ont. Visst hon själv förstod väl inte känslan, men hon hade sett så många andra. Hennes syskon, hennes fosterföräldrar, grannar, alla hade du funnit någon att älska och så de älskade.
"Yuu, om någon tror att en person älskar en annan och denne vill förstöra för den andre, gör den oftast så som Morgana gjorde." sa hon lugnt och suckade, hon drog handen genom håret som nu bara hängde dyblött.
"Det gör mig ont att hon vill något sådant, att hon bara ger sig på mig. Sedan räknar jag dig faktiskt som vän." försökte hon förklara, hon visste egentligen själv varför hon blev så arg, varför Morganas göranden och låtanden fick henne att vilja slå till något.
"Sedan har du mycket att erbjuda, du vet bara inte om det." mumlade Sol och fick en grumlig blick, nästan som om hon såg bortom något annat innan blicken åter blev normal.
Sol skrattade mjukt åt hans kommentar och såg på honom med glittrande ögon.
"Visst vore det? Förkylning är tråkigt." kommenterade hon och hennes bara fötter tog ett steg närmre honom och rörde svagt vid hans arm, lät fingrarna löpa.

Sol skrattade ljust och lockande som hon gjort som liten flicka,men hennes blick på honom var allt annat än en liten flickas.
"Såklart jag vet, vita skjortor blir genomskinliga när de är blöta." flinade hon med en blick som glittrade av humor.
"Detsamma gäller din skjorta." flinade hon och drog handen genom hans blöta hår. Hon verkade glad igen och tog tag i hans arm.
"Men du har rätt och jag ska lyda dig och gå in. Men du är också kall och våt." sa hon och började gå in med honom i släptåg. Han hade rätt hon frös verkligen och knep ihop munnen för att tänderna inte skulle skallra. Hon hade släppt loss ljudet och det var åter öronbedövande om dem.

Morgana hörde hur den stora dörren öppnades och sedan stängdes och hon förstod att de andra två hade bestämt sig för att gå in, hon stannade på toppen av trappan och vände sig graciöst om och såg på dem med ett leende innan hon fortsatte gå mot sitt rum.
"Wow ni är vacker" sa en för henne okänd röst och hon vände sig om oc såg en ung flicka stå där, av kläderna döma var hon förmögen ocv antagligen syster till Cain.
"Tack" sa hon och log ett blygsamt leende mot flickan, Morgana visste att hon såg bra ut, det var ingen nyhet för henne men hon låtsades vara ödmjuk, annars hade rollen hon spelat förstörts.
"Vem är ni?" Frågade flickan och hon såg på henne.
"Det är bättre att du frågar din bror om det" sa hon och la handen på dörrhandtaget till sitt rum "om ni ursäktar"
Flickan nickade och försvann, Morgana log över hur lättlurade barn var. Hon stängde dörren bakom sig men öppnade balkongdörren så att hon kunde känna kylan utifrån och höra stormen ryta, hon log över vädret innan hon slog sig ner på fåtöljen som stod i ett hörn, hon lät händerna vila på armstöden och det så ut som om hon satt på en tron trots att det var en vanlig stol, hon slöt ögonen och mindes tronen hemma den som var hennes och som hon skulle sitta på tillslut!

Sol såg efter honom, var skulle han nu då? Men då han inte kom åter med en gång struntade hon i det och gick in.
I hallen möter hon Cain som bara stirrar på hennes uppenbarelse.
"Det regnar ute." säger Sol och flinar roat då Cain skrattar till.
"Märker det." kommenterar han då Sol går upp för trappan till sitt rum. Inte för att hon tänkte erkänna det för någon, men hon frös nu rejält. Då hon äntligen var inne på sitt rum gick hon raka vägen till duschen och klev in utan att klä av sig. Hon lät vattnet forsa över henne, tänk så framtiden var. Varmvatten med en gång, direkt ur väggen. Det var vid sådana här tillfällen man verkligen uppskattade det, tänkte hon och väntade att få värmen åter i kroppen.

Morgana slog upp ögonen och log, det var länge sedan hon hade fått en syn, men den här var annorlunda för den rörde människor hon inte kände, det var en äldre man som skrattade, han stod över lik och hon såg likheter mellan honom och Cain, kanske var det hans far? Morgana log åt det hela, det verkade som om mannen planerade ett blodbad och han skulle lyckas, vem som skulle dö det visste hon dock inte.
Hon såg på regnet som fortfarande föll utanför, hon lämnade rummet för att ta sig något att äta, hon funderade på en bakelse eller något annat lätt, då hon var mer sötsugen än hungrig.
Morgana gick graciöst ner för trappan och skred in i köket, hon såg att kocken vände sig mot henne och log mot henne.
"Vad vill fröken?" frågade kocken och hon log.
"En bakelse vore toppen" sa hon och såg sedan att Yuu var i köket och hon såg på honom.
"På min tid fanns det något som kallades handdukar och jag misstänker att det inte ändrats utan fortfarande finns, Sir" sa hon och såg på Yuu som droppade av vatten.

Då Sol började känna sig varm även inifrån drog hon av sig den plaskvåta skjortan och duschade av sig med tvål då hon ändå var igång. Hon hade verkligen inte märkt hur genomkyld hon varit och då hon äntligen klev ur duschen märkte hon att det gått ett tag.
Hon märkte även en annan sak, hon var hungrig och hon hade inget att klä på sig heller.
Var tjänstefolket gjort av hennes kläder var en bra fråga.
Sol tog dock inte illa vid sig utan virade om sig handuken, tog skjortan i ena handen och gick ut i huset för att finna sina kläder.

Morgana skrattade roat.
"Det ser som en ofantligt svår sak att glömma bort, men jag misstänker att herrn har mycket annat i tankarna" sa hon och höjde ett ögonbryn och såg sedan ner på bakelsen som kocken gav henne, den var av en sort hon inte kände igen, inget som förvånade henne då det inte var samma värld, men hon tog en smakbit med hjälp av skeden som låg på tallriken och smakade, hon log tacksamt mot kocken för att visa att hon uppskattade den.
"Det finns stunder då en dam känner för något extra, och för mig är det oftast en bakelse, ja när annat inte finns tillgängligt" sa hon och log ett mystiskt leende innan hon åter tog en tugga och såg på honom när han suckade.
"Jag misstänker att herrn inte suckar för att han blev besviken att jag är som många andra kvinnor och uppskattar bakelser eller för att han vill ha en egen då det bara är att fråga kocken, så vad får er att sucka mitt i ett samtal, kanske är det så att jag tråkar ut er?" sa hon och log mot honom.

Sol gäspade stort då hon var på väg till köket för att få i sig något. För att vara ärlig visste hon inte senast när hon åt, så det var nog ett tag sedan. Hon klarade sig men det var bra att äta, som att det var bra med sömn vilket hon inte alls fått i sig under de föreående nätterna.
Hon hade funnit en tjänare som tagit skjortan och skulle lägga upp hennes kläder på sitt rum, så enbart invirad i en vit handduk som någon vit kort klänning kommer hon in i köket. Där får hon se Yuu och Morgana i samspråkan även om Yuu verkade lite borta.
"Du borde gå och ta en varm dusch." sa hon i förbegående till honom och gick till spisen. Hon log mot Morgana som hälsning och var beredd att hon skulle göra något mot Yuu igen, just nu störde det henne inte så mycket. Hon la upp köttgryta i en tallrik och satte sig ner för att äta.