Divergent

Sol fortsatte med kransen och band den samman det tycktes ha en lugnande inverkan på henne.
"Beror på vad?" frågar Sol och möter hans blick samtidigt som hon placerar kransen på hans huvud, han såg mycket söt ut.
Åter fortsatte hon med fler blommor hon verkade vara så spänd som att något tryckte henne och hon var orolig för Kai och hans försvinnande med.

"Ska du gå?" frågade Kai och lade sig till rätta i gräset med armen som huvudstad. Kai log lätt då han kände kransen sättas på huvudet, han drog ner den lte över pannan och kisade upp på himlen. Han drömde sig bort till tåget i all dess makt och kunde nästan känna hur vinden slet tag i honom. Kais leende blev bredare vaje sekund. Så såg han upp och mötte Sols blick.

Sol ryckte på axlarna och betraktade honom.
"Vad tänker du på?" frågade hon åt hans breda leende men försökte få fram ett svar.
"Jag tänker inte gå själv. Jag har aldrig varit på sådant." sa hon med rynkad panna.

"Inget särskilt.... Tåg" flinade Kai, som om det förklarade allt. Han gäspade lät och vände sig sedan om så att han låg på mage, lutad mot armbågarna. Han drog ut ett par grässtrån ur marken och tvekade en stund innan han frågade Sol: "Du kan gå med mig??"

"Tänkte det." log Sol svagt och la sig vid honom på marken.
"Du är söt i krans." flinade hon lätt och rättade till den på hans huvud, hon hade själv en nu, men det syntes att hon var nervös inför festen.

Kai lipade åt Sol och lade kransen på hennes huvud i stället. "Du med!" sade han lättsamt. Han suckade tyst och såg ut över ängen. Kai öppnade munnen för att tala men stängde den sedan igen. Han vände sig om på rygg igen och slog ut armarna i gräset. Lättat suckade han då han kände solen värma hans armar. "Här kan jag ligga tills jag dör!"

Sol skrattade och ställde sig upp.
"Du lipar mycket nuförtiden." flinade hon och gjorde detsamma till honom innan hon såg upp i trädet ovanför dem med något roat i blicken.

""Äsch!" muttrade Kai och slöt ögonen. Rätt vad det var sov han, med tunga andetag och tyst mumlande.

Sol kom försiktigt över honom då han sov, hon mindes vad han hade gjort och trevande, rädd tryckte hon försiktigt sina läppar mot hans, hennes kinder blossade i vad hon gjorde.

Kais mumlanden tystnade och han började vakna av beröringen. Han slog upp ögonen i chock när han vaknat helt och stirrade in i Sols ögon en stund innan han besvarade kyssen.