The marauder's map [SV]

NEJ!!!
Det borde vara förbjudet att hålla folk på sträckbänken så där!!!
Ah! Blir tokig!!!

Gjtredgvsjfkbakhf, jag kommer ju hinna bli tokig av att vänta tills dess!!!!!

NEEEEEJ lägg upp nu! Vill ju läsa meer!
!!!!

Tänker ta dig och din dator som gisslan om du inte lägger upp mer snart.

IDAG ÄR DET TISDAG!!!!!

Haha, ja Provet drive, det är det.

Då har jag inget val då..


Kapitel 31 ~ Pojken
"Dumma eld!"
Te står med staven i högsta grepp och försöker få en eld (som jag har tänt) att följa hans rörelser. Jag tror att Peter, som inte är känd för sin talang med staven, är bättre.
Själv sitter jag lutad mot Trädet inne i min egna bubbla, som vanligt. Uppenbarligen har inte Te märkt att jag försvunnit igen, för han fortsätter frustrerat med elden. Jag kollar på honom och kan inte låta bli att le, för jag kan på håll se att han rör på handleden fel.
En dov duns hörs någonstans uppifrån slottet, en vinkel som jag inte se på grund av ett visst träd. Jag antar att det är någon som kastar snöbollar på varandra. Framför mina ögon kan jag nästan se Sirius som, med hjälp av staven, gör en jättestor snöboll, siktar på James, men träffar professor Dumbledore. Jag skrattar lite, och det får Te att kolla åt mitt håll.
"Så dålig är jag väl inte?", säger han uppgivet.
"Jo", säger jag helt ärligt och går fram till honom. "Vinkla handen såhär istället," Jag visar honom och får elden att göra perfekta rörelser.
"Min talangfulla häxa." Han ger mig en puss på munnen och jag känner hur rodnaden sprider sig i mitt ansikte. Hur många gånger han är gör det där kommer jag aldrig vänja mig.
"Så svårt är det inte", säger jag. "Testa du." Jag sätter mig vid Trädet och slår upp en bok. Snöflingorna får snart boken att bli blöt, så jag ger upp och stoppar ned den i väskan.
Dunsen hörs igen, och den här gången vinklar jag ansiktet åt rätt håll och låtar mig åt höger såpass att jag kan se källan till ljudet.
En ensam pojke står på skolgården, inte så konstigt kanske med tanke på den sena timmen, men han har inte sin stav i handen. Istället har han blicken fäst mot himlen. Jag följer hans blick och ser ett tiotal snöbollar, stora som traktordäck cirkulera fem meter upp i luften. De är stora nog för att bli ihjälslagen med.
"Shit", mumlar jag och ställer mig upp igen. "Te. " Te kollar åt mitt håll, följer min blick och ger ifrån sig en pysande ljud. En av snöbollarna dunsar i marken och missar pojken med en hårsmån. Jag drar fram min stav.
"Reducio", mumlar jag och alla snöbollar krymper till storleken av en klonk. De faller ned alla på en gång. En träffar pojken rakt i ansiktet och han faller ned på knä.
Jag springer fram till honom.
"Är du okej?", frågar jag. Pojken nickar stelt. Pojken ser ut att gå första, kanske andra året, han är brunett med stora grumliga ögon. Konstigt, tänker jag, jag har aldrig sett honom förut. Jag brukar hålla koll på Hogwartselever.
"Vad var det där om?", frågar jag.
"De gillar mig inte", säger pojken. "De säger att jag är annorlunda." Rösten skär genom mitt huvud, precis som vålnaden, precis som ordet. Jag backar några steg.
"Men du är också annorlunda, eller hur?" Jag faller ned på knä. Försöker skrika, försöker få Te att komma.
"V-vem är du?", stammar jag. Pojken ger mig ett oidentifierbart leende och faller sen ned i snön. Jag känner ett stadigt grepp om mina axlar och lyckas andras ut.
"Vad hände? Jag såg dig falla och..", han avbryter sig.
"Han måste till sjukhusflygeln", säger jag.
"Mår du bra? Du är ganska blek."
"Jag mår bra", jag pekar på pojken, "men inte han."
"Är du säker..?"
"Ja!" Jag flyger förbannat upp på fötter och försöker dölja hur illa jag mår.
"Okej," han ler mot mig och lyfter upp pojken. "Kom då."
På vägen upp till sjukhusflygeln träffar vi Sirius och förklarar läget, men annars kommer vi upp utan några andra avbrott. Madam Bluecrown informerar oss om att pojken måste stanna över natten, och vi protesterar inte.

Dagen efter sitter vi vid frukosten och pratar om den mystiska händelsen.
"Jag fattar inget", säger Lily. "Du sprang fram till pojken och du stannade. Och sen föll du ihop och du sprang fram. Och sen?"
"Tog de honom till sjukhusflygeln", fyller Peter i. "Vad är så konstigt med det?"
"Jag hade aldrig sett honom förut", säger jag.
"Han kanske inte var från Hogwarts?", föreslår Lily.
"Han hade Hogwartsuniform", säger jag. Vad pojken sa har jag inte sagt till någon, och inte heller varför jag föll.
"Jag måste prata med honom", säger jag.
"Varför?"
"Jag måste fråga honom om en sak."
Flaxandet av vingar fyller salen och ett hundratal ugglor fyller salen. Två landar framför Te.
"Post", säger han. Han tar emot två pyttesmå brev.
Te öppnar det ena brevet. först ser han bara skräckslagen ut, sen ser det ut som om det går upp ett ljus för honom.
"Vad står det?", frågar jag. Han visar mig brevet.

Sköt ditt jobb.

"Vad betyder det?" jag rynkar pannan.
"Från pappa. Han har alltid varit lite..", han tvekar och vickar med huvudet från ena sidan till den andra, "korthuggen. Någonting med skolarbetet antar jag." Han rycker på axlarna. Jag har en illavarslande känsla om att det inte alls är det brevet menar.
Han öppnar det andra brevet.
"Jag kommer till jul", säger han glatt.
"Bra! Då är vi alla fyra!" Lily ler exalterat.
"Jag måste gå", säger jag.
"Blev du inte glad?", frågar Te sårat.
"Va? Jo. klart." Jag inser hur fel allt blev nu. "Men jag måste verkligen gå nu."
Jag går ensam upp till sjukhusflygeln. Jag har en och annan fråga till pojken.
När jag slår upp dörren står madam Bluecrown böjd över en patient. Hon rynkar bekymrat pannan. Flera av hårslingorna han ramlar ur knuten idag. Man kan nästan känna frustrationen i luften.
"Vad vill du?", fräser hon när hon ser mig.
"Jag vill prata med pojken som jag kom med igår", säger jag enkelt.
"Ha, ha, mycket lustigt. Har du inte bättre saker för sig än att störa folk?"
"Jag måste prata med pojken", säger jag mer bestämt.
"Det kom ingen hit igår." Hon betonar varje ord som om det vore det sista hon sa. "Gå."
Jag stapplar ut ur sjukhusflygeln. Vad menar hon med det?
Jag minns tydligt att vi kom med pojken. Kunde hon skämtat?
Nej, det var inte sånt madam Bluecrown gjorde.
Hon mindes inte pojken.

Vet du hur himla bra du är?! Alltså jag själv lyckas aldrig skriva mågot spännande med en röd tråd men med dig verkar det som du har tränat sen första gången du höll i en penna!

Alltså så himla bra! Någon gånf måste du lära mig
Skriv mer snart :O

GE MIG MER NU. GAH. DU FÅR INTE SLUTA SÅDÄR OMG ♥
(nu ser det ut som i vår uggla, bwaha)
MER. NU.

Meh, hallå, din ff då?
Röd tråd duh.

Tack ändå!!

Klart jag lär dig!
Ta tag i en penna och.. Skriv...?



Gwahha, ahh.

Hehe tack för tipset!
Ska berätta för min bästis att om hon skaffar mugglis MÅSTE hon läsa din ff! Annars får hon inte skaffa :'