Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Pigan sätter sig ner.
- Tack. Säger hon.
Jag rycker på axlarna. Vi sitter där ett tag. Sedan säger pigan:
- Jag måste gå nu! Och försvinner.
- Hejdå! Muttrar jag åt den stängda dörren och lägger mig i sängen. Jag somnar fort.

I drömmarnas rike väntar först en underbar dröm. En dröm där jag ser lilla Michael, Long, Neela och... ett altare. Jag ser Lukas vänta på mig och le när han ser mig.
Den första drömmen är underbar. Men... den andra? I den andra hör jag skriken av barnen eka och jag vrider och vänder på mig medan deras skrik hörs från lång väg.
Sedan, en med Long inuti. Jag minns inte vad den handlar om men, jag minns att vi båda blev lyckliga till slut.
"Sch, Sarah. Vi kommer rädda dem, jag lovar. Somna om nu..." viskar någon vid mitt öra. Jag slappnar av och litar på rösten, litar på att vi kommer rädda människorna snart.

Jag sover en sömnlös natt, men när jag vaknar är jag helt utmattad. Jag stannar i sängen och försöker somna till om, för att få vila lite på riktigt. Men nejdå, det går inte för sig! Det är som om kroppen vill att jag ska vara trött och sur. Suckandes går jag in i badrummet och häller upp varmvatten i karet. En enorm, guldkantad spegel hänger på väggen och jag stirrar förvirrat på mig själv. Sist jag såg mig själv hade jag ingen skäggstubb, var inte lika muskulös och hade VERKLIGEN inte ett så ärrat ansikte. Men - jag såg väl mig i spegeln för bara någon dag sedan?
- Vad i...Börjar jag och fingrar på mitt ansikte. De små fjunen är tggiga på min haka, ett ärr löper över min kind. När blev jag såhär? Är det som sessan säger - har jag tappat minnet? Det...det kan väl ändå inte stämma?
Jag stirrar skrämt in i spegeln en stund, innan jag för knytnäven mot den i hastig fart, krossar rutan. Jag ser inte längre en Michael på väggen, jag ser tusentals, små Michael på golvet.

"Hm..." gnyr jag och vänder på mig.
"God morgon, solstråle", flinar Lukas bredvid mig.
"Hur länge har du stirrat på mig?" undrar jag.
"Länge nog för att väcka dig", skrattar han och ger mig en kyss på kinden.
Jag räcker ut tungan åt honom och snor åt mig täcket igen och försöker somna om.
"Nej, nej. Vakna sömntuta!" säger han och jag känner hur han reser sig från sängen. Jag ler nöjt. Tills massor med ljus kommer in i rummet med ett svischande ljud från gardinerna.
"Gah!" utbrister jag och drar upp täcket över huvudet. Jag hör hur Lukas skrattar till.
"Du skulle inte skratta om min mor klev in här!" utbrister jag.
"Jodå! Det skulle jag. Jag har suttit uppe hela natten och funderat på saker och ting", hör jag honom säga och här hur han flinar. Jag stönar till och klagar högljutt när han sliter bort täcket ifrån mig.

Jag suckar trött och sätter mig i vattnet. Efter en stund börjar jag slappna av och rätt vad det är sover jag tungt. Långsamt glider jag djupare i vattnet.

Knackningar hörs på dörren.
"Kom in!" hör jag Lukas ropa. Jag ska döda honom, det ska jag verkligen... tänker jag och försöker fixa till klänningen jag håller på med så snabbt som möjligt.
"Lord Lukas?" hör jag en förvånad kvinna fråga när hon stiger in i rummet. Snart är det prins Lukas.
"Ja?" säger han i frågande ton.
"Vart är prinsessan, min lord?"
"Hon håller på att göra sig i ordning, om di behövde veta det", tillägger han.
"Förlåt mig, min lord", hör jag kvinnan mumla.
"Lukas, skärp dig!" ropar jag till honom. Jag kan se för mitt inre hur han himlar med ögonen.
"Är det där vår frukost?" undrar Lukas.
"Ja. Samantha bad mig göra frukost då hon hade andra ärenden i dag, jag undrade just varför det var till två... Mår prinsessan dåligt, min lord? Varför äter hon inte i den stora salen som vanligt?"
"För att prinsessan som förresten hör ditt prat vill inte", säger jag irriterat.
"Du som sade åt mig att skärpa mig!" hör jag Lukas säga.
"Hon pratar åtminstone till dig! Hon talar som om jag inte vore här!" säger jag och kastar en blick i spegeln innan jag går bort från skärmarna som dolde mig och sätter mig sedan på sängkanten.
"Förlåt mig, ers höghet!" utbrister kvinnan. Jag nickar och ser när hon lämnar brickan med mat på sängen och går sedan därifrån.
"Värst vad hon var nyfiken då..." muttrar jag.
"Hurså?"
"Jag är hennes prinsessa. Hon visste att jag var här..." fortsätter jag muttra.
"Och?" undrar Lukas medan han börjar läppja på teet.
"Hon är kär i dig."
Han börjar hosta och sätta i halsen, jag själv försöker att inte kvävas av skratt.

Jag hostar till. Den där förbannade pigan är här igen! Hon ser tyst på mig från pallen.
- Ni somnade i vattnet Milord! säger hon och ser strängt på mig. Jag himlar irriterat med ögonen och sjunker ner med ansiktet under vattenytan.

"Det är inte roligt längre", säger Lukas och kastar i sig en oliv. Jag skrattar till igen.
"Jo, det här kommer alltid att vara roligt! Jag ska berätta om det här för våra barn när jag blir äldre", skrattar jag och torkar bort tårarna som rinner av skratt.
"Åh..." hör jag Lukas säga. Jag tittar på honom och ser hur han ser på mig medan ett leende leker på hans läppar.
"Vad?" undrar jag och slutar skratta.
"Barn?"
"Oj...?" säger jag och börjar rodna. Han skrattar till och drar mig intill sig.
"Så vi ska ha barn också? Kan det bli bättre än så här?" frågar han och kysser mig på hjässan.
"Jag slipper skämmas till döds?" undrar jag. Han skrattar till.

Pigan går ut ur rummet och jag tvättar mig ordentligt innan jag stiger upp och klär mig.

Efter att praktiskt taget kastat i oss maten så känns det skönt att följa med Lukas till hans kammare så att han kan byta om medan vi båda nervöst halvt och halvt väntar oss att mina föräldrar ska dyka upp runt hörnet. Det gör de aldrig, tur nog.