Skogens hemligheter

Eletha skakade på huvudet, "Bara prästen, att det var en synd." sa hon tyst, vad som var en synd visste hon inte, köttsligt umgänge och kroppens lustar var synd. Men prästen hade sagt en vassa nonsens ändå.
"Gör du?" sa Indra förvånat och med stora ögon.

Vincent fnyste. "Synd? Det är inte synd att älska, tro mig". Han nickade sidan och tog hennrs hand. "Din blotta närhet är gudomlig".

"Är det inte?" sa hon och flämtade till vid beröringen, vid hans ord. "Vad var det som var en synd då?" sa hon oförstående.

"Att dräpa, vara otrogen, stjäla" sa Vincent och kysste hennes hand. "Men vi gör inget av det". Han log stort.

"Att göra något utom den äktenskapliga bädden?" sa hon frågande, vad det nu var, det var längesedan hon blivit portad från kyrkan.
Men hon gillade det och drog sig närmre honom.

Vincent kupade handen om hennes kind. "Jag har haft älskarinnor i några år, men jag har inte syndat". Han böjde sig fram och kysste henne.

"Du har inte? Och kvinnorna?" frågar hon innan hon finner sig i hans famn och besvarar kyssarna villigt.

"De har inte heller syndat". Vincent suckade nöjt, han älskade det här. Han la armarna oö henne och kysste henne ömmare.

Indra nickar, han hade väl rätt, hur kunde det vara en synd när det var så härligt?
"Kom." sa hon bara och drog med honom till sin sängkammare.

Vincent log och följde efter. "Jag mindes när jag bröt benet, du varnade mig för att gå in här då". Han satte sig på hennes säng.