PRS(Dragon Fantasy)

Alven log lätt och glömde nästan bort Nalel igen. "Tja, de är så svårt att se skillnad ändå, ett människobarn och hober är bra små båda två".

"Liksom alvbarn och dvärgar. Skillnaden är bara att hober och dvärgar, är vuxna." säger Meira men alven var tilldragande, och ja, han var en alv, vacker.

"He, våra barn ser man skillnad på, och dvärgar är ju mer håriga än hober" sa alven.
Nalel suckade lätt, hon siktade igen och sköt iväg en pil som kom lite bättre än den förra.

"Alver och människor är lika men med skillnader liksom dvärgar och hober." sa Meira och tog en egen båge och visade Nalel hur hon skulle göra. Var det för att enbart visa henne eller imponera på alven var svårt att veta.

Alven visslade lågt. "Inget dåligt skott det". Nalel försökte härma efter och kom ännu bättre än sitt tidigare skott.

Meira ler och bugar lätt, hon var skicklig det visste hon och nickade gillande med åt Nalel, hon blev bättre.

Nalel la ifrån sig bågen och gick vidare då hon tappat modet på bågskyttet trots berömmet nu. Det var yxkastning och det var mycket dvärgar där, så hennes längd passade.

Meira stannade med alen som log charmerande mot henne, hans gröna ögon var verkligen fängslande.

Alven märkte inte ens att Nalel gick. "Oh, så oartig jag är, mitt namn är Rornir". Han bugade lätt.
Nalel vägde en yxa i sin hand och kastade sedan iväg, det var mycket bättre än pilbåge och hon träffade bra.

Meira log mot honom men rodnade då han kysste hennes hand och kallade henne min dam. Hon var nämligen ingen dam i den bemärkelsen.