LotR (Privat)

"Mogen? Hur menar du?" sa Keya plötsligt intresserad av samtalet, att prata om sig själv var inget hon brukade. Det faktum att han var äldre var att hon såg honom som något att se upp till. Eller kanske inte, de var nästan jämnlikar trots ålderskillnaden.

"Jag vet inte" Banner bet sig på läppen. "Du får mig bara att tänka på det."
Han skakade sedan på huvudet. Hans egna ord förvirrade honom.

"Okej?" sa Keya tveksamt men log och såg in honom i ögonen. "Banner, jag sa förut att jag inte litade på dig. Det har ändrats." säger hon enkelt till honom.

Förvirringen lyste upp till något klarare.
"Jag vet inte att jag säger det här men det gör mig väldigt glad, Keya.", sade han förtjust och rättade till de upprullade ärmarna lite mer.

"Vad bra, det känns bättre." ler Keya och skrattar sedan åt hans rullning. "Gör du så alltid?" sa hon roat.

Banner log lite trevande. "Det har blivit en vana, är jag rädd."
Han kunde inte komma på när han börjat med det men nu rullade han upp dem utan att tänka så mycket på det. Det hade som sagt blivit en obruten vana.

"Ja, det är ingen dum vana som att supa sig full var natt." sa Keya ganska roat och ryckte på axlarna. Hennes hand strök undan en hårslinga ur ansiktet och hon log lätt.

"Gjorde jag det så tror jag inte att jag skulle vara lika charmerande längre.", sade han och skrattade. "Är jag inte charmerande?"

Keya skrattar, "Visst är du det" säger hon uppriktigt och ler varmt mot honom. Ölet hade gjort sitt som om hon mer var sig själv, vågade och provade.

"Jag trodde aldrig jag skulle få höra dig säga det" Han korsade armarna. Hennes ansikte var mycket varmare, om det var på grund av mjödet eller den nyskapade tilliten visste han inte men han uppskattade minuterna som gick. Han var van vid en Keya med vaksamma ögon och stela rörelser så när hon slappnade av var det inget man kastade bort.