Prs mellan Wolfie och Jessica

Ethan

"Hundra mynt", mumlade jag medan jag krafsade upp några mynt ur läderpungen. "72", suckade jag och tittade på Adele. "Du har möjligtvis inte några mynt därhemma?" frågade jag henne.

Akille

Jag hade lagt mig i lä från vinden så hästarna kunde inte känna min lukt. Jag tittade sorgset på hur Adele och Ethan valde ut två fina ston och började prata om betalningen.

Adele hann inte svara fören Lars dök upp bakom dem, med mynt skramlade i handen. "Jag tänkte ge er de här innan ni åkte, men ni verkar behöva de nu". Adele log stort och Lars la i mynten i Ethans hand.
"Ge mig bara pengarna så får ni hästarna" sa hästhandlaren och ryckte på axlarna.

Ethan

Jag sken upp och tackade Lars hjärtligt innan jag räckte mynten till hästhandlaren och tog tag i den bruna hästens tyglar som redan var fastspända. "Lars, du har inte sett Akille eller? Jag såg henne utanför kyrkan", frågade jag sedan Lars.

Akille

Jag strök bak öronen. Vad tänkte jag på? Ethan och Adele vill inte ha med mig. De frågar till och med Adeles morbror om han har sett mig...

Hästhandlaren lunkade iväg med betalningen. Adele gick fram till den vita hästen och smekte den över mulen.
Lars skakade på huvudet och Adele suckade till. "Synd, jag ville säga adjö till henne". Hon hoppade upp på hästen och väntade på Ethan.

"Ja, men hon är säkert där hemma och väntar på dig Lars. Skynda dig hem så att hon inte känner sig ensam", log jag åt honom och svingade mig upp på stons sadelbeklädda rygg. Hon frustade till under mig och stampade, ivrig att få röra på sig. "Tack för allt!" ropade jag och tryckte in hälarna i hästens sida. Hon rusade genast iväg och jag skrattade över känslan.

Akille

Inte då! Jag kastade mig efter hästarna och rusade efter. Jag skulle aldrig kunna springa lika länge eller snabbt som en häst, men jag kunde följa deras doftspår!

"Adjö morbror, adjö far, ta hand om er! Och Akille!" sa Adele och log stort. Hon gjorde likadant som Ethan och hästen gnäggade till och satte fart. Adeles eldröda hår flög bakom henne som en eld.
Hon kom ikapp Ethan och skrattade också. "Vi är gifta!". Hon såg i ögonvrån sin ring som blänkte till.

Ethan

Jag skrattade till. "Jag vet!" Jag manade på hästen som outtröttligt sprang vidare med ökad fart. Hon hoppade över en murken stock och plötsligt kunde man inte höra byns buller längre. Vi var inne i skogen och det gröna lövvärket dolde både ljud och inblick. Samma skog som Will mött sitt öde i.

Adele red också snabbare, hon hade ridit mycket som yngre då familjen ägt en häst. Men sedan hade hon aldrig haft tid till det längre.
"Vart ska vi någonstans Ethan?" frågade hon efter en stund i den djupa skogen. "Och hur ska vi göra ikväll? Med vargen?". Hon var inte säker på om vargen skulle skada hnene, men den hade bitit henne förut, och druckit hennes blod....

Ethan

"Vi rider vart vi vill! Vi ser vart dagen för oss!" sade jag med ett stort leende, men leendet slocknade strax. "Jag hade tänkt att jag kanske kunde ta mig långt upp på någon ås. Vid förvandlingen skulle vinden komma från norr. Så om jag står åt det hållet när jag förvandlas kommer vargen att känna dofterna och förhoppningsvis följa dem bort ifrån dig", sade jag sedan och gjorde en gest mot en ås åt höger.

Adele kände sig orolig över den planen. "Men tänk om vargen springer långt bort? Och vi tappar bort varandra?". Hon lät orolig. Eller tänk om vargen kom och anföll henne?