I en förändrad värld (Roll för alla)

Gordy gick runt och kände hur glad han blev när han hörde att dem inte var soldater. Han drog bort geväret och gick framåt mot grottan.
''Får... Jag... Komma in?''
Han tog sig in och satte sig vid ett hörn. Han öppnade sin lilla säck och tog upp en liten bit bröd. Han tog en tugga och kände krafterna komma igen. Han tog av sig sin bandana och lade ner den bredvid honom. Han tog en till tugga och kände sig mycket bättre. När han såg på personerna så undrade han vad han kunde göra för dem. Han väntade sig inte respekt. Iallafall inte direkt. Han fick jobba efter att han vilat. Han föll ner på sin egen bandana och kände hur skönt det var att söuta ögonen.

De kom alla in i grottan och Stella kände sig lugnare än på länge, alla var de kvar och de hade både ved och mat till och med örter till den nu inte längre medvetslösa flickan, hon verkade må bättre. Pojken som hotat dem med gevär, trots att det såg mer eller mindre komiskt ut verkade förbi av trötthet och hade somnat. Stella kände för att göra likadant, men hon var genomblöt och frös så hon hackade tänder. Hon häller ut veden på golvet och drar på sig tröjan som var både blöt och stickig numera och såg på de andra, "Ska vi fixa eld, eller?" sa hon frågade till dem och försökte kontrollera skakningarna som for genom hennes kropp.

Jenna såg lättat att den medvetslösa flickan verkade vaknat. Den unge mannen sjönk ner intill en klippväg och verkade somna. Stella, Sonia och hon själv var genomblöta. Utan att svara på Stellas fråga tog hon fram gräs som hon stoppat innanför byxlinningen för att torka. Så tog hon fram eldstålet och fick det att börja glöda för att sedan tända eld på de mindre finare grenarna. Att göra eld var något Jenna var bra på efter mycket övning och snart hade de en varm sprakande brasa i grottan. Den värmde gott och lös upp grottan som verkade vara väldigt djup så man såg inte riktigt var den slutade. Hon betraktade de andra i grottan. Den medvetslösa flickan som vaknat till liv hade rött sprakande hår, hon såg väldigt flickig ut med sina rosa kläder. Den unga mannen med geväret som nu satt och sov emot grottans vägg. Den unga kvinnan som hade dragit med sig den medvetslösa flickan. En annan ung kvinna som tillskillnad ifrån dem andra verkade likt Jenna ha ätit gott. Och så Sonia och Stella. Det verkade som om någon fattades men hon kunde inte sätta fingret på vem.
”Någon som är hungrig?” Frågade Jenna samtidigt som hon började med att grilla hästköttet över elden.
Egentligen borde de vänta på glöden men Jenna hade inte tålamodet.

Gordy kände hur han bara blev friskare för varje sekund som gick. Han kände att kylan avtog snabbt när elden hade tänts. När han hörde någon prata sa han.
''Jag har bröd i ryggsäcken. Ät eran mat som ni hittat själva ni.''
Han öppnade ögonenen igen och tog en till tugga av brödet. Han kände sig mycket bättre. Fotfarande lite tröt men varken kall eller hungrig. Han tog på sig sin bandana igen och reste sig. Han tog fram sit gevär och frågade.
''Så, vad kan jag göra för jobb här?''

((Haha, var tvugnen att googla bandana för att veta vad det var. xD ))

((Visst är väl bandana typ panband. Attans, du gjorde mig osäker.))

(Bra, hade ingen aning om vad det var xD)

Stella såg på killen och rynkade på ögonbrynen åt geväret, hon gillade inte skjutvapen helst inte laddade i en grotta blad massa oskyldiga människor. "Det är inte vår mat, det är Sonias och Jennas." sa hon och satte sig för att värma sig och kände äntligen värmen komma åter, hon såg med hungrig blick på köttet och kände det knytas i magen av hunger, det var år sen hon hade ätit kött. Men hon säger inget, hon ville inte tvinga av någon mat. Så hon ser sig om och blir plötsligt orolig, "Vart är Ethan?" sa hon förskräckt och ställde sig upp.

Sonia höll sig tätt intill Jenna. Nu när det fanns nya personer att ta till räkning var det viktigt för henne att vara nära henne. Hon var osäker, och tyckte mer och mer att Jenna var som en syster, någon att prata med, någon att lita på. Så hon hängde av dig ryggsäcken och gick fram till elden för att hjälpa Jenna med maten. Hon tog fram nötter och rostade dem över elden genom att hon kastade dem genom lågorna så lågt hon vågade. Samtidigt såg hon längtansfullt på hästköttet. Äntligen riktigt näringsril mat.
"Han stack." Förklarade Sonia enkelt.

Jenna kunde inte hjälpa att skratta åt killens macho sätt, som hämtad ur en film eller bok. Aldrig hade hon träffat någon sådan förut. Eller jo, hon kom att minnas soldaterna som patrullerade på statsmuren. Han påminde henne om dem. Så insåg hon att han kanske skulle ta illa upp då hon skrattat men vad gjorde det?
”Men för ikväll är den vår.” Sade Jenna med en menande blick på maten.
Hon visste att hon skulle ångra det som så mycket annat hon ångrade bara minuter efter hon tagit beslutet men det kändes fel att äta utan att bjuda och dessutom hade de redan erbjudit.
”Vad är du bra på? Och vad heter du?” Frågade Jenna den unga mannen då hon inte kunde komma ihåg om de ens presenterat sig.
Jenna kom först inte på vem Ethan var men så insåg hon vem det var som fattades. Den mörka killen som satt längst in i grottan. Det gjorde Jenna inget att han hade försvunnit men Stellas reaktion var som om hon känt honom och inte träffat honom tidigare samma kväll.

((Shapiro))

Stella nickade lugnad av Sonias svar, det var Ethans val vad han ville göra eller inte, de hade bara hållt ihop ett tag och sålänge det inte hänt honom något kunde hon inte bry sig. De hade inte hållt ihop, hon var själv och alla här i grottan var bara tillfället förbundna med varandra. "Tack" säger hon leende till Jenna som tydligt stod för maten, tänk att hålla ihop med henne, ja eller dem ty Sonia var ju med Jenna, hon kunde ju så mycket om skogen och överlevnad.