prs eragon

Jag hoppar upp. Det lät som ett svärd i närheten. Eragon hörde det också men sitter kvar.

Det är tomt i lägret när det kommer fram nån från skuggorna och jag skriker till.

Anya skrek. Jag vill springa dit, men Eragon hindrar mig.
"Stanna hos pojken, jag tar det."
Jag vill protestera, men Eragon ger mig en skarp blick och säger att han kan slåss bättre än jag. Sedan är han borta.

Jag tror att det är en dvärg. En kvinna hon tittar sig omkring och ropar nått jag inte förstår.

Jag sätter mig till dvärgbarnet och ler mot det, men i tankarna är jag hos Anya och oroar mig för vad som händer där borta.

Hon går med snabba steg bort mot det hållet där barnet är.

Vänta lite. Det låter som... Steg! Då är striden redan över och Eragon kommer tillbaka för att hämta barnet.
Jag tittar på det igen och försöker presentera mig.
"Shari" säger jag och pekar på mig.

Jag smyger efter henne. Barnet rusar fram till henne. Kvinnan kramar barnet.

Det är inte Eragon, men det är en till dvärg. Först vill jag angripa henne, men när jag ser hur lyckligt barnet är så inser jag att de känne roch tycker om varandra. Det kanske är barnets mor.

Jag ser nått i ögonvrån och vänder mig reflexmässigt om och ser en ganska lång alv. Vanir!