Johanna and Thalia back in the Hunger Games

När Johanna hör Thalia skrika hennes namn har Johanna redan börjat hosta våldsamt. Hon sätter sig upp och ser den svarta röken omfamna rummet. Av dunsen att döma har Thalia svimmat, eller kanske dött? Panik griper tag i henne men hon har vett nog att täcka näsa och mun med filten, fast den hjälper bara ett tag. Och när det väl blir för mycket är det sista hon hör innan hon svimmar en röst som säger: "Här är dem!"

Thalia vaknar till medvetande att hon bärs ut varsamt, men sen försvinner hon åter tillbaka i det förbarmande mörkret.

Långt senare, dagar? Veskor? Timmar? Thalia vet inte men hon vaknar upp i ett vitt rum som allt för mycket påminner henne om huvudstadens sjukhus att hon får panik och försöker röra sig. Men någon har vart före och spänt fast henne, Thalia är nu rädd. Vart var hon? Hur kom hon hit? Vad hade hänt? Och vart är Johanna?

Johanna glider in och ut ur medvetandet. Hemska mardrömmar fyller tomrummet när hon inte är vaken. Men när hon väl vaknar till liv och inte glider tillbaka in till medvetslöshetens grymma värld är hon fastspänd på en vit sjukhussäng. Det tar ett tag för ögonen att vänja sig vid allt vitt i rummet.
En man kommer in i rummet för att titta till henne. Han säger ingenting först, utan verkar mer eller mindre vänta på att hon ska säga något.
"Vem är du och var är jag?" kräver hon att få veta, med svag röst.

En man i vit rock kommer in och Thalia försöker autoatiskt dra sig undan och göra sig försvarsberädd, hur hade hon egentligen inte förändrats sedan spelen?
Manen log lite och lugnade ner henne och berättade för henne att hon var i distrikt 13 och Thalia nickar lättat. Då var hon åtminstonde någorlunda trygg även om hon ville tillbaka till 14.

"Du är i distrikt 13, jag är en av deras bästa läkare, och utsedd till att hjälpa dig" säger han och ler emot Johanna. Hon nickar.
"Hur går det med revolten? Har de utsett ett ansikte för den?" frågar hon snabbt. Läkaren skakar på huvudet. Johanna ler och lutar sig avslappnat bak emot sin kudde igen. Vad skönt, hon är i 13, säker från Huvudstaden.

Efter några dagar ansåg doktorerna att hon fick lämna rummet. Hon mådde bättre, men det var tack vare sömnmedlet som sprutades in i henne var natt, nu skulle hon klara sig utan denna.
Thalia ser på kläderna, visst något modefreak hade hon aldrig vart, men dessa gråa och oformeliga kläder?

När Johanna fick höra att Thalia fått lämna sitt sjukhusrum ville Johanna göra detsamma, men doktorerna ville inte låta henne få en egen liten lägenhet, eftersom de fortfarande inte fastställt varför hennes röst var så svag. Johanna sa gång på gång att det var för att hon skrikit så mycket när de torterat henne, vilket hennes röst inte är van vid.
"Men jag kan bo själv. Jag kan komma hit varje dag om det så behövs" säger Johanna till sitt försvar. Till slut verkar de ge med sig och ger Johanna ett par gråa kläder, som täcker kroppen från handleder upp till halsen och ner till fötterna. Inte vackert, men det här föredrog Johanna istället för de vita sjukhuskläderna.

Thalia får en egen lägenhet, spartanskt inredd med en säng och en byrå, knappt något mera. Inget av det som fanns kvar från hennes liv, hennes liv i 11an och i 14. Thalia gillade det ändå, det var inte ett dragit sönderfallet ruckel som hon och Thresh bott i 11an..

Johanna får bekymrade miner ifrån doktorerna inne i sjukhusavdelningen när en man som tydligen heter Boggs leder henne till sin nya lägenhet. Det är väldigt långt ner under marken, men Johanna ska inte klaga direkt. Hon är ju hellre här än under Huvudstadens bebyggelser.
"Då ska vi se. Den här lägenheten är till dig, Johanna" säger Boggs. Otroligt nog sa han inte Mason. Johanna log smått åt honom innan hon gick in i lägenheten och stängde dörren efter sig.
Lägenheten, eller snarare rummet, hade nästan bara en säng, ett sängbord och en byrå plus en liten trästol. Väldigt snåla med möbleringen var de tydligen här.

Thalia öppnar sin lägenhetsdörr då hon ser en man lämnar lägenheten mitt emot hennes. "Johanna är där, jag vet inte men hon kan behöva dig." säger mannen och Thalia nickar en aningen oroligt, vad var det med Johanna? Tänker hon och knackar på.