The Vampire Diaries[Roll]

"Vet inte, kan du komma och hämta mig?" säger Elena oroligt.

Caroline försvann ner till staden, där fanns inte mycket att göra där, det fanns en bio, några affärer, och självklart Mystic Grill. Men hon behövde hitta Bonnie, för Bonnie brukade alltid prata med dem varje dag, och om hon åkte någonstans meddelade hon alltid det.
Caroline visste inte varför hon började söka i staden och inte hemma hos Bonnie, men hon hade en känsla av att Bonnie inte var hemma...
Staden var trots allt inte så stor, och för en vampyr tog det inte alls lång tid att söka igenom den.

Klaus hittade en bakväg till gränden som hans syskon hade varit, han fann Bonnie, medvetslös. Förstås var det Rebekahs verk.

[Kan någon gå upp till Stefans rum?]

"Visst, jag kommer så fort jag kan. Vänta utanför skolan", sade Damon. Han använde sig av sina skills och tog sig hem så fort som möjligt för att hämta bilen.

((amanda1104: Damon kommer snart, haha. xD ))

[Haha...Tack ]

Elena plockar i hop sina grejer och väntar på skolgården.
Hon undrade vad Stefan hade gjort nu. Jon var faktist inte så orolig, bara irriterad.

Caroline hade sökt igenom nästan halva staden, och frågat människor hon kände om de hade sett henne.
Den sista person hon frågat sa att hon hade sett henne med en flicka i min ålder, de hade gått runt hörnet.
Hon var runt hörnet på några sekunder och såg att stället var tomt... Men längre bort var det en gränd, ett perfekt gömställe.
Väl i i gränden tittade hon sig nyfiket omkring, och vid sidan av henne stod Klaus och vid hans fötter låg Bonnie medvetslös...

Klaus såg ner på Bonnie, hon andades i alla fall fortfarande. Rebekah skulle allt få för detta.
Han snurrade snabbt runt då han kände någons närhet.
"Caroline", sade han och rynkade pannan. "Det är inte som det ser ut!" Han hoppades att hon inte skulle missförstå det hela, i så fall skulle i alla fall Rebekah få som hon ville...

" Inte som det ser ut? " frågade Caroline osäkert.
" Klaus, jag känner inte dig, och det finns ingen i närheten som skulle kunna gjort detta " sade hon med gråt i halsen.
" Du har gjort såhär förut och inte förrän du kan bevisa motsatsen måste du anklagas av mig " sade hon och tittade sorgset ner på Bonnie.
Hon böjde sig ner på knä och kände på Bonnies puls, den gick fortfarande men det var knappt.
Bonnie behövde komma til sjukhuset snabbt.
Med en besviken blick på Klaus, tog hon upp Bonnie och sprang för sitt (och Bonnies) liv till sjukhuset.