Svart EMO

sååå jäääävvvllllaaa superdupermega awzome

TVÅ SUPERMEGABRA KAPITEL!!!!!!!

DET VAR SUPER! Men jag undra en sak. Det värkade som om Nick berättat för Kim om dödsätarna. Har jag kanske missat något?

Nej, han har inte berättat. Han tänkte berätta när de var i "Önskerummet", men eftersom Kim somnade gjorde han det aldrig...

Öh, skriv gärna ett inlägg

MEEEEEER!!!!!!!!

Så det kommer ett nytt kapitel!?....

Hoppas det i alla fall

Hejsan allihopa! Nu är Del 2 i Svart EMO slut, och det för oss till Del 3, den sista delen Men oroa er inte, det är måååånga kapitel i Del 3 Jag hoppas ni har gillat min ff än sålänge, och att ni kommer fortsätta tycka om den Jag vill tacka er läsare för alla finfina kommentarer, utan er skulle jag aldrig kommit så långt ♥ Jag kopierade och satte in alla kapitel på Word, och gissa hur många sidor det blev? 141!!!!!!!! Så tack för att ni fått mig att orka komma ända till sista delen, ni är bäst ♥
Men men, här är ett kapitel. Det är lite kort, jag vet. Ni kommer se att det är lite underligt också, hehe.

Här kommer ett kapitel ur.... Voldemorts perspektiv!!!


DEL 3


Kapitel 46

Voldemort

Jag tittade kallt på Bellatrix.
”Nå? Var är liket?”
”D-det blev inget lik, min herre.” stammade hon förskräckt. ”Pojken kom undan.”
Jag reste mig häftigt upp, och njöt av hur rädd Bellatrix såg ut.
”Du vet väl att det där var vår biljett in på Hogwarts? Nu när han vet att vi vill döda honom, så kommer han inte hjälpa oss mer! Och vi behöver mer information. Vad tycker du vi ska göra, du som förstörde vår gamla plan?”
Hon skakade darrande på huvudet.
”Jag vet inte, min herre.” sa hon tyst.
Jag riktade trollstaven mot henne, och mina ord ekade i den mörka salen.
”Crucio.” Bellatrix tjöt av smärta, och när det var över reste hon sig på darrande ben, gjorde en liten bugning och gick ut.
Jag kallade på Nagini.
”Såja, Nagini... Vi kommer nog på något... Och när vi väl gjort det, kommer du få en välförtjänt middag.”
Nagini gjorde något ljud som lät som en nöjd suck, då dörren till salen plötsligt slogs upp.
”Vi vet hur vi ska komma in på Hogwarts!” sa Yaxlay med ett upphetsat ansiktsuttryck. Bakom honom stod Travers, som såg minst lika förtjust ut.
”Hur, om jag får fråga?” sa jag kallt, men de var fortfarande lika glada.
Jag ska döda de så fort det går, intalade jag mig själv innan jag började lyssna.
”Jag och Travers var och spionerade runt osynliga på Hogwarts marker, då pojken Nott kom ut ur slottet. Han verkade ilsken, och muttrade ideligen om något såkallat Önskerum.”
Jag rätade på mig. Pojken kunde väl inte ha hittat...?
”Brilliant” sa jag tyst. ”Helt fantastiskt.”
”Är det, min herre?” frågade Travers.
”Vi behöver pojken. Ni två, gå in på Hogwarts och dra med honom in i Förbjudna Skogen. Hota med att döda Black om han inte lyssnar. Ge honom order om att gå till det där rummet och önska fram sig en brasa. Nej, ni skickar ett brev. Så gör vi.”
Jag mumlade på samtidigt som planen tog form i mitt huvud.
”Yaxlay, Travers, ni har kommit med ytterst värdefull information. Ni kan gå.”
”Så... vi ska inte ta honom till Förbjudna Skogen?” frågade Yaxlay försiktigt.
”Ändrade planer” sa jag, och gav de ett leende.
”Självklart, min herre.” sa Yaxlay, och båda bugade innan de gick ut.
Jag klappade Nagini.
”Nu har vi pojken i vårt grepp... Och Hogwarts också.”
Mitt iskalla skratt ekade i hela byggnaden.



Hoppas det var en bra början på sista delen i ff:n (oj, förvirrande det lät ) Och sorry, jag är inte bra på att skriva ur Voldemorts perspektiv... Ni vet, han är ju inte min karaktär, man känner honom inte lika väl, liksom... Och så har jag uppdaterat beskrivningen av Svart EMO! Läs gärna!

WOW! Så bra! Synd att det är sista delen Men de skulle vara
många kapitel så, JIPPI!