Alice Lovegood [SV]

Det här kapitlet är väldigt lxm Harry Pottrigt.

Kap 26. Vi måste stoppa honom!

Alice:
Mörkret omringade henne. Hon kämpade för att inte falla, allt var så...ostadigt. Hon hörde hur någon ropade hennes namn, rösten lät så bekant. Men hon hade för ont för att fatta vem det var.
''Alice, Alice snälla vakna.'' ropade rösten.
''Det gör ont...'' mumlade hon. Plötsligt upphörde smärtan. Hon öppnade ögonen för att mötas av en väldigt orolig Luke.
''Luke.'' viskade hon. Han nickade och hon log svagt.
''Hur mår du?'' frågade han.
''Jag har enorma sår över hela kroppen, förlorat en massa blod, men jag mår ändå toppen.'' svarade hon. Luke skrattade osäkert.
''Säg att du skojar.'' sa han. Alice skakade på huvudet.
''Nej. Jag är med dig. Kan du förlåta mig? Jag vet att jag har varit en idiot och...'' Hon avbröt sig tvärt när Lukes läppar trycktes mot hennes. Kyssen blev lång och passionerad. Alice avslutade den mjukt.
''Jag antar att jag är förlåten.'' sa hon leende.
''Det klart du är.'' svarade Luke. Alice skrattade men stönade till. Såret på hennes mage hade börjat göra ont igen.
''Oj just det.'' mumlade han och tog fram sin trollstav. Han mumlade något ohörbart. Smärtan avtog genast.
''Tack.'' sa hon och satte sig upp.
''Kom. Vi måste få dig till sjukhusflygeln.'' sa han och reste sig.
''Nej! Vi måste stoppa honom!'' sa Alice och försökte resa sig upp. Luke tvekade.
''Men du är skadad.'' sa han.
''Jag överlever.'' sa Alice hastigt. Luke suckade.
''Okej då.'' sa han och hjälpte Alice upp. Alice tittade ner på Kevins medvetslösa kropp.
''Jag kan inte fatta att det var han hela tiden.'' sa hon äcklat.
''Inte jag heller. Jag hade ärligt talat glömt bort honom.'' sa Luke bekymrat.
''Jag med.'' erkände Alice.

Fortsättning imorgon, jag fick oväntade planer.(Jag vet att det här publicerades 10 över 12 på natten men jag har haft en tuff dag.)

I LOVE YOU

Gud så hemskt awesome!!

ASM!

super duper bra!

Så bra!!!!

GLAD PÅSK på er

WOW.....Jag har läst alla kapitel hittlils.

Jätte bra!

11 over 12, menar du!

det var länge sen jag uppdaterade här och det ber jag om ursäkt för!!!! Här kommer iallafall mer:

Fortsättning...

Luke:
Luke petade till Kevins kropp med foten.
''Det här känns för lätt, jag gillar det inte.'' sa han.
''Hurdå för lätt?'' frågade Alice förvånat.
''Om han verkligen är lärd i så svart magi, skulle han verkligen besegras av Lamslå?'' frågade Luke. Alice skakade på huvudet.
''Du har rätt.'' Hon böjde sig ner och mumlade något ohörbart. Något guldigt sköt ut ur hennes trollstav och omringade Kevin. Hon flämtade till och reste sig upp.
''Det är inte han.'' sa hon. Luke svalde.
''Hur gör vi nu?'' frågade han nervöst.
''Vi måste hitta honom! Det här kan inte vänta mer, vi måste säga till rektorn!'' sa Alice brådskande. Luke nickade och drog med henne ut ur uggletornet. Dem hade spenderat mer tid där uppe än vad dem trodde, för det var väldigt mörkt. Dem småsprang över gräsmattan till Porten och gick in.
''Professor McGonnagoll!'' ropade Alice.
''Ja?'' svarade hon.
''Vi måste berätta en sak.'' flåsade Luke. Och så satte dem igång och berättade. Dem berättade allt. Professor McGonnagoll lyssnade tyst utan att avbryta. När dem var klara frågade hon
''Vet någon lärare om det här?'' Alice nickade.
''Min pappa. Professor Longbottom.'' sa hon. Professor McGonnagoll nickade.
''Och den som låg bakom det här var..?''
''Kevin Holingsteff. Slytherin.'' sa Luke. Professor McGonnagoll nickade igen.
''Ni två har skött er bra. Men nu är det dags för vuxna att ta över.'' sa hon och gick iväg. Luke vände sig mot Alice.
''Vad gör vi nu då?'' frågade han.
''Väntar.'' suckade hon.