Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Superb! ♥

Yo, visste inte att du läste den här va?^^
♥3333333:d

Jätte bra!

Tackar ödmjukast för alla kommentarer!Ni är verkligen jättegulliga!♥♥♥♥♥♥
Här är ett nytt kapitel(Har inte rättat eller renskrivit, men hoppas ni står ut )


Kapitel 20


Draco


Det hade redan gått en månad sedan de börjat på Hogwarts igen och Draco strosade runt på sjunde våningen, väntandes på Hermione. Han hade jobbat på bort borttrollningsskåpet hela dagen, han hade till och med skippat årets första quidditchmatch bara för att försöka laga det…
Han hörde hur någon kom gåendes i korridoren och började gå mot ljudet, men blev besviken när han såg vem det var. Det var Pansy.
”Mår du bättre Draco?” frågade Pansy och log ett äckligt sött leende.
”Ja, eller fram till alldeles nyss i alla fall…” sade Draco och såg henne rätt in i ögonen.
Hon fick ett fejkat bekymrat uttryck i ansiktet.
”Åh, nej!” utropade hon och sprang fram till honom så att de stod väldigt nära varandra. Draco backade men gick rakt in i väggen bakom. Pansy följde, vad hon själv tyckte, förföriskt efter.
” Jag vet ett sätt som får dig att må bättre…” viskade hon och kysste honom. Draco blev helt handlingsförlamad och visste inte vad han skulle göra. Pansy körde in tungan i munnen på honom och det kändes som om den var nertryckt i halsen på honom.
Plötsligt såg han Hermione dyka upp runt hörnet, hur hon såg scenen framför sig och hur hon sprang tillbaka samma väg som hon kommit. Draco slet sig ur Pansys kyss.
”Va fan Pansy!!” skrek han och sprang därifrån. Efter Hermione sprang han, men hon hade försvunnit.


Hermione


Kunde den här dagen bli värre?! tänkte Hermione samtidigt som hon kämpade mot tårarna.
Först Harry som fuskar och använder Felix Felicis på Ron, eller rättare sagt låtsas använda den. Sen Ron som blir skitarg på henne för att hon trodde att han hade druckit Felix Felicis. Och nu då, det enda som antagligen som skulle ha lyft dagen, skulle hon träffa Draco. Men när hon kommer till den sjunde våningen hånglar han med bitchen Parkinson! En ensam tår rymde från Hermione ögonvrå. Hon torkade snabbt bort den.
Håll ut tills du kommer till sovsalen, tänkte hon när hon kom fram till tjocka damens porträtt.
”Krusiduller” sade hon darrande och porträttet svängde upp.
Det första hon ser när hon kommer in i sällskapsrummet, är Ron och Lavender. Tätt hopslingrade och vilt kyssandes.
Hermione vände genast om och ville försvinna så fort som möjligt. Nu kunde hon inte hejda tårarna längre och de forsade ner längs kinderna. Hon sprang in i närmaste olåsta klassrum hon kunde hitta.
”Avis!” sade hon och några gula kanariefåglar frammanades ur trollstaven. Hermione gjorde det för att det skulle minska sorgen och smärtan. Det hjälpte inte något.
Hon satte sig på katedern, hon hade slutat att gråta. Det hjälpte inte något.
Någon öppnade dörren och Hermione hoppades verkligen att det skulle vara Draco, men till hennes besvikelse var det Harry.
”Hej Harry” sade hon tyst. ”Övar lite bara.”
Harry nickade och sate sig bredvid henne.
”De är fina.” sade han bara.
”Ron verkar ha kul!” hennes röst lät onaturligt gäll.
”Öh… gör han?” Harry lät väldigt undvikande.
”Han dolde det ju inte, eller hur?”
Dörren öppnades igen och nu kom Ron och en överfnittrig Lavender.
”Åh” kom det bara från Ron och Lavender backade bara fnissande ut ur rummet igen. Trion var nu ensamma. Tystnaden var så laddad att man nästan kunde se den.
”Harry! Jag undrade vart du tog vägen!!” det var Ron som bröt tystnaden.
Hermione gled ner från katedern.
”Du borde inte låta Lavender vänta” sade hon lågt och började gå mot dörren.
Precis innan hon gick ut från klassrummet vände hon sig om och riktade trollstaven mot kanariefåglarna.
”Oppugno!” skrek hon och fåglarna attackerade Ron. Hermione sprang ut från klassrummet , förbi Lavender och sprang.
Plötsligt var hon vid trappan som ledde upp till astronomitornet och hon gick upp för den utan att tänka.
När hon väl var uppe sjönk hon ner på golvet och började att gråta igen. Hon grät värre än någonsin.
Ingenting skulle någonsin bli bra igen.

D:< That stupid biatch Parkinson! *vill strypa henne, lte bara snälla? :3*

jättebra

Stackars Hermione!

jättesuperbra

Jättebra men synd om Hermione D''''=

skit bra kapitel , jävla pansy!