Förändrad värld Lupple & Medi

"Sanningen." Sa hon och sparkade av sig skorna för att sedan lägga sig till rätta i sängen. Hon såg på honom och svalde.

Han suckade och drog ned hennes tröja och la en filt omkring henne. "Sanningen. Vilken sanning? Din eller min? "Sa han och studerade henne.

"Din såklart." Hon såg på honom och vände bort huvudet.
"Det är inte så lätt. I tolv år var jag på kliniken. Lektioner att tjäna min mästare. Aldrig säga emot och så kommer du. ger mig fria val. Jag är så förvirrad."

Han svalde hårt. "Skulle du vilja att jag var som en sån mästare ni lärde er om?" Frågade han. "Skulle det vara lättare?" Undrade han.

Hon såg nu livrädd ut. Satte sig upp och tog sig sedan ner på golvet.
"Nej. Då skulle jag aldrig få göra saker. Aldrig få sova utan att medela er först. Klä på mig det ni väljer och aldrig tala om ni inte tilltalar mig."

Han studerade henne, lite förvirrat. "Rhiannon. Jag vill inte göra så mot dig." Viskade han ärligt och tog hennes händer och ställde upp henne på fötterna igen. "Jag förstår att det känns förvirrande. Alltihop. Jag vill hjälpa dig." Viskade han ärligt.

Hon såg in i hans ögon och satte sig på sängkanten och flyttade sedan bort håret.
"Det är lite skönt faktiskt." Sa hon sedan, tyst.
"Det skulle vara skönt om du gjorde det." Hon slöt sedan ögonen.

Han såg på henne. Det smärtade honom. "Okej Rhiannon." Viskade han. "Lägg dig på sängen." Sa han, tonen var mjuk men gav henne inte något val.

Hon lade sig i sängen. Vred huvudet så låg på sidan och hon drog ett djupt andetag.
"Det är så vackert här."
Hon kände hans blick och hon öppnade ögonen.

"Jag kommer att bita dig. Vill du välja ställe?" Undrade han och satte sig bredvid henne och smekte henne sakta över håret.