De utvalda

Ethan besvarade kyssen. "Då får vi skaffa det". Han strök hennes kind. "Som du...". Simon fortsatte känna på medaljongen och Ethan rufsade om honom i håret.

"Hur, kan någon måla?" sa Eletha, hon log halvt, "Jag är glad att du tycker det." sa hon och log mot dem, hennes hjärtan.

Ethan nickade. "Jag har hört att det ska finnas en skicklig målare i byn, han kan säkert måla något som går att sätta in där". Han drog in dem båda i en kram. "Kom, nu gör vi lunch" sa han mjukt och drog upp Simon i sin famn och Eletha med sin hand. "Sedan kan vi leka med Simon hela eftermiddagen".

"Det gör vi." sa Eletha glatt, Eletha tog hans hand och de gick in tillsammans. Att leka med Simon visste hon inte, hon tyckte det var svårt och förstod inte det nödvändiga eller roliga i det hela.

Ethan satte Simon på golvet med hans häst och han själv gick fram och började göra lunch. De hade lite rester kvar så han värmde på dem och dukade fram.
Samtidigt börjadade Simon plötsligt gråta. Han reste sig och gick stappligt fram till Eletha. "Mamma, ont!" grät han och visade sin hand som han råkade sätta under en stol.

Eletha böjde sig ner mot honom, "Va var stolen dum, låt oss blåsa bort smärtan." sa Eletha och blåste, "Och din tur." sa hon och Simon blåste svagt. De blåste och blåste tills smärtan och tårarna försvann och Simon skrattade åter. "Ont borta." sa han och klättrede upp i Elethas famn.

Ethan log då Ethan skrattade igen och la upp maten på faten. "Klart, nu kan ni komma och äta". Han satte sig ner och åt genast, han var hungrig av allt. Och han skulle nog behöva en värktablett till för ryggen...Han hoppades bara Eletha inte skulle hitta dem, han trodde hon skulle bli orolig om han sa att han fortfarande hade ont.

Eletha hade ännu inte funnit dem, hon trodde allt var frid och fröjd. De kom in, Simon höll henne i handen så han kunde gå stadigt, "Pappa, gå, mamma, ont, bort." babblar han på och skrattar då hon sätter honom i stolen.

Ethan skrattade lätt. "Härligt, du kan snart gå helt själv! Du är så duktig". Han åt upp och började plocka undan de tomma grytorna och sin tallrik. "Jag kommer snart, ska hämta en sak". Han gick in i sovrummet och tog en tablett samtidigt som han hämtade sin kniv som han använda speciellt itll att tälja. "Jag kan tälja en ny leksak till dig, kanske en trägris?" föreslog han.

De åt upp och Simon skrattade, "Gris. Gris." Eletha skakade på huvudet, "Först mat." sa hon bestämt. De åt upp och Eletha log, "Jag vill också tälja." sa hon och diskade, det var nog kul.