In the dark PRS Vidomina & Medi

"Det hoppas jag. Annars får vi hjälpa til." han skrattade och nickade.
Mira tog Leos hand och såg lycklig ut. Hennes ögon gnistrade med nyfunnen kärlek.
"Åh nu äter vi tycker jag. Vi sitter här idag." Hon visade vid köksbordet.

Halo sprang fram och tog hennes hand.
"Ja vi går ner. Om vi inte har något bestämt vill jag gå och donera pengar." Hon såg på henne.
"Det är sista lördagen i månaden. Jag hjälper idag de hemlösa." Hon nickade
"Som du vet."

Leo nickade åt de andra och följde efter Mira för att slå sig ner vid bordet med de andra. Han ögnade maten på bordet och log brett. De åt som om vet var fest. Så som han alltid mindes det i Alices rike. För ett ögonblick funderade han om riket fanns kvar? Var slottet bara ruiner? Leo knuffade bort tanken och såg sedan på Mira. "Det ser jättegott ut. Vilken lyx." Han log.

Adelaide rättade till Halos krage vid skjortan och borstade bort något från hennes axel. "Så. Nu är du fin." Hon log vänligt. Leendet försvann när hon hörde Halos önskemål. "Donera pengar? Hjälper de hemlösa?" Hon tänkte efter. Hade hon planerat dte här länge? Adelaide visste ju om Halos rutiner och så, men den här gången verkade hon inte haft koll. Men istället för att ifrågasätta log hon då igen och nickade. "Jag är säker på att det ska gå att ordna. Vi får ta med oss fler. Vi kan inte gå själv där, Halo. Men seså, kom nu, nu måste vi äta."
Adelaide knuffade lätt på Halo som för att visa att hon skulle gå före.

Mira såg på Leo med stora ögon och log stort.
"Ja du ser vad man får om man lever rätt. Hittar sitt kall." Hon började lasta upp ägg, bacon och andra saker på sin tallrik.
"Åh du måste prova laxen!"

Halo fnissade.
"Ja det är självklart. Vi kan ta med os Ruby kanske? Ska vi ta med os Mira med?" Frågade hon och lade huvudet på sned. Hon öppnade dörren och gick ner.
Hon kunde höra en röst hon inte kännde igen och gick in i köket och stannade upp.

Adelaide hade följt efter Halos steg och stannade lika förvånat upp då Halo gjorde det. "Vad är det?", sa hon av ren reflex och tittade oförstående på sin vän för att sedan gå förbi och upptäcka sällskapet vid köksbordet. Adelaide möttes av blickar från personalen. Då såg hon. Mannen. Vampyren. "Vem är du?", sa hon och lät skeptisk på rösten.
Leo mötte Adelaides blick. Först osäker- var det hon som var prästinnan? Men så kom han ihåg. Caspian, som han stött på kvällen innan, hade en syster. Båda ättlingar till Adela. Det silvriga håret avslöjade henne.
Han insåg att Adelaide var allvarlig och Leo hade inte någon lust att reta upp henne mer. "Jag heter Leo. Jag känner Mira." Han tittade på Mira och sedan på Adelaide igen. "Vad gör du här?", fräste hon. Helt klart gillade hon inte överraskningar.
"Jag blev inbjuden.", svarade han kort. "Jag har fått ett jobb av Léon. Jag ska tjäna prästinnan."
Adelaide såg förvånad ut. Hon var inte beredd på svaret. "Nå, Mira, stämmer det?", frågade Adelaide och tog ett steg närmare bordet för att se på henne. Adelaide var inte helt övertygad.

Mira lade en beskyddande hand över Leos och suckade.
"Ja det är sant Adelaide. Det är så snat som att du har silverhår naturligt." Hon såg på henne med ett svagt hår.
"Leo hittade mig efter alla år. " Hon log men Halo såg livrädd ut.
"Jag vill äta i vardagsrummet." Hon såg på Adelaide.
"Snälla låt oss äta där." Hon såg mot Leo.
"jag vet int vad det är men jag känner en stor skräck för dig." Hon såg sorgsen ut.
"Jag är aldrig såhär och jag..."

Adelaide fnös och såg skeptiskt på Leo. Hon korsade armarna och stödde sig på ena benet. "Jag tror det när jag ser det.", sa hon irriterat och vände sig till Halo. "Kom, vi sitter i vardagsrummet- David, tar du in frukost till oss?" Adelaide slängde en blick åt hans håll för att sedan leda Halo ut från köket. "Tänk inte mer på det där. Jag ska ta reda på mer om Leo. Oroa dig inte." Adelaide drog på läpparna och ledde henne bort till vardagsrumsbordet och slog sig ner på långsidan av bordet.

Davis såg på dem och suckade.
"Miss Adelaide jag är chaufför inte butler." Han log svagt men började lasta upp mat på en tallrik och kom efter.
"Ska jag hämta mer?" Frågade han när han ställt ner tallriken.
Halo kröp upp i soffan och såg ner.
"Jag vet inte." viskade hon och lade sig mot en kudde.

"Fast din plikt är att hjälpa prästinnan. Och nu behöver hon frukost.", flinade Adelaide och såg på då han serverade de frukost. "Tack, David." Hon sträckte sig efter kaffet för att hälla upp i en kopp. "Kom nu, Halo. Oroa dig inte, sa jag ju. Jag ska ta reda på mer om honom. Och dessutom, låt honom inte vinna, det passar dig verkligen inte." Adelaide skakade på huvudet och sträckte sig efter frukten för att placera på sitt fat framför sig.

"Jag kan hämta en kopp varm mjöl med en sked nutella i om det skulle vara gott miss Halo." Han log och såg sedan mot Adelaide och skrattade.
"Ja att köra henne inte ta order från dig." Han sa det med glimten i ögat och klappade henne på axeln.

Halo log och nickade.
"Oh ja. Det är din specialitet. Att få mig gad. David du är bäst." Hon skrattade och såg mot Adelaide och skakade på huvudet.
"Nej. Om Juniv har sagt okej så har säkert Gix varit med. Sen kanske en till från rådet sen har säkert Léon varit med."

Adelaide himlade med ögonen, men visste ju att David hade rätt. Istället skar hon upp fruktköttet och smakade av den. Det var gott. Som vanligt.
"Kom nu, Halo. Du fokuserar på fel saker just nu. Du måste få i dig något om du ska orka allt idag." Adelaide såg över axeln på hennes vän och vände sig sedan tillbaka för att smaka av kaffet. "Det är så fint ute idag så kanske vi skulle gå ut en sväng? Vad tror du?"