PRS Lupple & Medi

"Vilken är din favoritfärg? Rosa, gul, blå?" Hon såg på henne med ett leende och såg på henne.
"Vill du gå på stan med mig och Dorian imorgon?"

Allie såg på henne och flinade lätt.
" Måste nog svara, hm lila kanske. Eller grönt. Eller ja alla är ju fina beroende på väder, dag och humör." Förklarade hon.
Frågan hon fick lyste upp hela hennes ansikte.
" Åh snälla får jag?" Bad hon bedjande mot Alexander som vände blicken mot Dorian.
Och Dorian vände blicken mot Willow, stan? Han svalde hårt.
Herregud gå på stan med dessa.
" Armelle följer gärna med också." Log han och stirrade mot sin syster som tittade på dem alla och flinade.
" Visst staden blir kul." Log hon.

Hon nickade och tog Dorians arm och höll den i sin.
"Jasså så du vil inte vara ensam med oss?" Hon log mot honom och skrattade.
"Kan du hjälpa mig till soffan älskling? Jag tror jag har huvudvärk. " Hon log.
"Det är ingen fara det slår bara lite hårt."

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
" Åh jag vet inte, jag tänker att du är en handfull och du Allie har inte gått länge under solen." Poängterade han och reste sig sedan och tog hennes arm och ledde henne till soffan där han sedan bäddade ned henne.

"Omsträckte ut tungan mot honom och suckade.
"Så jag är jobbig? Varför vill du gifta dig med mig?" Hon flindde mot honom och såg ömt på honom.
"Vi kan se dina favoritställen."

"För att jag älskar dig." Log han och smekte hennes kind lätt.
Skrattade lågt och skakade på huvudet.
"Nej älskling, de är inte särskilt roliga. " Sa han ärligt.
" Vi kan göra det du vill göra." Sa han och smekte henne försiktigt över håret.

Hon slöt ögonen och tog något djupt andetag och snart hade hon somnat.

#Stakars henne. Att hon är så efterlängtad borde vara jobbigt. Hon är trött hela tiden." Tristan tog fram en ritning och visade sin bror.
"Vad tycks?"

Dorian såg henne somna och reste sig upp ur soffan och såg på Tristan.
"Mm." Mumlade han och tog några steg ifrån henne.
Såg på ritningen och log svagt.
" Det ser jättebra ut." Sa han ärligt och kramade honom lätt över axeln med sin hand.

"Vad glad jag blir. Det är ett litet hus men så stort att det känns bekvämt."

Dorian nickade sakta och studerade ritningen ännu en gång.
"Så hur tänker du ge det till henne?" Sa han nyfiket och nickade mot Willow.
"På ett storslaget sätt hoppas jag." Bad han och la huvudet lite på snedden och studerade sin bror för att sedan vända blicken mot Willow.
" Tror du att vi är säkra i Japan? Tror du vi någonsin, eller ja hon någonsin kommer vara säker? " Viskade han sorgset.