De utvalda

Ethan log lite till "Det är enkelt Eletha...bara sitt här och prata lite med honom, gör samma sak som honom så tycker han det är kul" sa han och Simon gav honom hästen, Ethan satte den på Elethas huvud igen och Simon skrattade.

Eletha nickar och tar hästen och sätter den på Simons huvud. "Sitter hästen bra där?" försökte Eletha lite stelt prata.

Simon nickade glatt. "Ja!". Han tog ner hästen och började sedan leka med den i gräset. "Kul, kul" skrattade han.
Ethan drog under tiden fram asken. "Jag...jag har velat ge dig något Eletha, men jag har inte vetat vad bara...Hoppas du gillar den här". Han räckte fram asken, inuti fanns en medlajong i silver där man kunde sätta in något.

Eletha ser på Simon och ler lite, hon älskade honom men att leka? Det skulle hon aldrig klara av.
"Ethan" sa hon chockat och drog upp medaljongen, "Tack den är underbar, men varför?" säger hon och kramar om honom.

Ethan kliade sig lite i nacken och log, glad över att hon tyckte om det. Han kramade henne tillbaka. "Jag ville ge dig något..." mumlade han. "Jag minns att far jämt gav mor små gåvor, inte något värdefullt eller dyrt förstås, men hon blev lika glad varje gång, jag vill göra dig så glad".

Eletha log, "Men jag har ju inget till dig, men tack." sa hon överlyckligt och satte på sig medaljongen. Aldrig förr hade hon fått något utan vidare, antingen hade hon gjort något eller skulle göra något för kungen eller för någon man.

Ethan kysste henne. "Du behöver inte ge något, att du älskar mig räcker". Han log stort och Simon kröp upp i hrnnes knä. "Fin!" Sa han och pekade pp medaljongen.

"Tack, tack." Eletha var helt överväldigad och kramade om honom, hon var så glad. "Ja, fin, väldigt fin." sa Eletha och lät Simon känna på den.

Ethan skrattade lätt. "Så lite så". Han log då Simon höll på med den. "Den klär dig...Om du vill kan du sätta upp enbild i den". Han sträckte fram handen och öppnade upp den.

Eletha log, "En bild på vår familj, det käraste jag har." sa hon och kysste honom, "Den är vacker."