Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Tycker faktiskt att det är du som ska ta tag i ditt liv innan du börjar klanka ner på andra vars problem du inte ens har med att göra!

Jaha...

Kan fortfarande inte släppa det du sa förut! Alltså det var så otroligt dumt och idiotiskt! Vem säger så ens? Förstår verkligen inte hur du tänkte där.

Du sa emot dig själv - pucko!

Igår skulle du ha fyllt 24... Vi kanske inte hade någon vidare kontakt under dom senare åren men jag minns dig som en storebror! Du var så ung. Bara 17 år och hade hela livet framför dig

Och du gnäller på mig...

Snälla säg att du saknar mig för jag vill bara känna mig lite saknad.

Vill snarare ha en tråd för vad jag vill att en ska säga till mig.

"Hur är det med dig?"
"Hur var din dag?"
"Vad gör du/hur går det med det du gör?"

Hade blivit glad av ett simpelt "själv, då?" egentligen.

Vet du vad? Om du nu har så jävla mycket emot tatueringar, särskilt synliga sådana, att du måste gå på din personal och tala om för dem hur fult du tycker det är och hur mycket du avskyr det, så kanske... maybe... a radical thought: Anställ inte en hel personalstyrka där alla är tatuerade och endast en av oss saknar så kallat synliga tatueringar?! Så jävla trött på ditt uppläxande gnäll, du är urtypen för allt som är fel med din jävla generation och jag är så jävla glad att ni börjar dö av nu och äntligen lämna plats åt oss andra att leva och existera.

Jag hatar dig! Jag använder sällan det ordet men nu gör jag det! Jag fattar inte hur du kan leva med dig själv. Jag skulle hellre dö än att vara som du. Du är så jävla falsk och vidrig så det finns inte, och allt du gör är att skylla ifrån dig på andra eller dina svårigheter och tänker inte ett piss på hur du själv är! Du skiter totalt i hur du behandlar andra men ändå förväntar du dig att alla ska stå på din sida när du inte mår bra. Du var aldrig någonsin äkta. Du ville bara vara vän med mig för min yta, men hur jag egentligen var, det stod du inte ut med och istället för att läsa på om depression övergav du bara mig. Det har gått några månader nu men jag har fan inte släppt det! Jag förstår inte hur jävla lågt man kan sjunka! Allt du skrev, allt du lade dig i som du inte ens hade med att göra, allt du höll inne när vi sågs tills du hade din mobil som sköld och visste att vi inte skulle ses igen. Alla ursäkter och bortförklaringar du kom med när du inte vågade säga att du inte ville ha med mig när du och dom andra skulle hitta på något. Du förstörde ALLT jag såg framemot! Du förstörde balen. Du förstörde studenten som vi tillsammans hade planerat i ett halvår. Du förstörde min födelsedag som vi hade planerat sedan året innan. Allt är bara ditt jävla fel! Det är ditt fel att jag har hamnat där jag är nu! Men det skiter väl förstås du i? Eftersom du skrev det med egna ord. du sket i hur mycket jag öppnade upp mig och förklarade min situation. Inte nog med att jag redan hade 500 problem att ta tag i och du var inte alls till någon hjälp. Fortsätter du såhär mot andra kommer du anklagas som orsaken till att någon begår självmord! Herregud, det går ju inte ens att ha vänner nuförtiden...

Du är patetisk