In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon öppnade dörren och ställde ner hinken i badkaret och började fylla den.
"Så Leo vad gjorde du när du upptäckte hon var borta från er? Ni var ensamma hos Rion intesant?"

Hon suckade.
"Men jag vill sova." Hon såg sur ut men kunde hålla sig.
"Jag kan börja. Känner mig rätt visen så en dusch skulle vara helt underbart." Hon tog sig ur sängen och gick mot dörren som ledde direkt till sitt privata badrum.

Leo tvekade. Han hade inte tänkt på den tiden. Eller kanske snarare hade han förträngt det. Det var en mörk tid. Influerad av Ivan. Idag visste Leo varken var Rion eller Ivan var. Om de ens levde, men om teorin stämde- ifall Ivan dör så dör de, så levde förmodligen Ivan ännu. Någonstans. Gömd. Förhoppningsvis i skam. Utan Isabelle och deras son.
Han vaknade upp ur tankarna och sneglade på Mira. "Jag och Rion sökte efter de länge. Ivan var inte själv. Han hade med sig en annan. Markal. Han gav inte något bra intryck precis. Otäck, precis som Ivan." Leo var inte säker på att det var det svar Mira vill ha, men det var det hon fick.

"Gör som du vill, suris. Om inte du går så gör jag det. Längtar till att byta om till något rent..!" Hon ryckte i sin nattklänning som att förtydliga sina ord. Men när Halo sedan förklarade att hon visst skulle det nickade Adelaide och plockade upp sin mobil. "Då ringar jag mamma och pappa under tiden. De kanske vet något om Caspian också. Jag tror inte att han stannade inatt."

"Men varför letade du inte up mig på en gång?" Hon såg på honom och smekte hans kind. Hon bytte till hans hink och suckade.
"Jag hoppas Rion ångrar sig lika mycket."

Hon log och vände sig och sprang för att krama henne.
"Hälsa dina förädrar från mig. Jag vill bjuda dem på middag. De är så rara!" Viskade hon mjukt.
"Snälla säg det från mig."

Leo började rengöra rutan och stannade upp i en rörelse av Miras fråga. Leta upp. Det hade gått så lång tid. "Mira, jag..", började han och sänkte blicken för att leta efter orden. "Jag var inte mig själv då. Det måste du förstå. Ivan hade makt över mig. Jag kunde inte.. Jag visste inte. Jag visste inte var jag skulle hitta dig ändå." Han förstod att det lät som massa nonsens och tystnade då. Det spelade ju ingen roll vad han sa.
Men när hon talade om Rion såg han på henne med en aning irritation i blicken. Hon fick hata honom hur mycket hon ville, men inte ge sig på hans bror så.

"Jag är säker att de kan klämma in en middag i deras schema. Jag meddelar de. Oroa dig inte. Seså, gå och duscha innan jag ruttnar. Jag vill också duscha! Kan inte gå omkring i de här trasorna hela morgonen heller."

Hon tog på sig skorna och gick ut. Hon log när hon hade börjat göra rent rutan där Leo stod. Hon målade ett hjärta och såg på honom.
"älskar dig." viskade hon mjukt.

Hon tjöt av skratt och skuttade mot badrummet.
"Du kan ta badrummet där nere om du ska klaga" fnittrade hon och stängde dörren och snart hördes vatten rinna.

Koncentrerat och fokuserat rengjorde han glaset på rutan. "Sådär, jag tror det är bra så. Bäst att jag inte går närmare än så, jag vill inte riskera att bli träffad av solen." Han såg menande på Mira och vred ur trasan i hinken för att rengöra den. "Det blir fint det här. Vad står mer på schemat? Eller finns det fler fönster vi ska rengöra med?"

Adelaide himlade med ögonen åt sin vän när hon försvann bort tillbadrummet. Nej, hon tänkte verkligen inte gå ner. Här var det ju alldeles för bekvämt. Dessutom var ju den bästa tvålen här.
Istället blickade hon ner på skärmen i sin mobil och knappade in sin mammas nummer för att ringa henne. De talade ett tag.

Hon kom in genom ytterdörren och såg på honom.
"Frukost. Det är det om står på schemat nu." Hon log och togg hans hand.
"Kom och träffa kocken, David och de andra!"

Hon flinade och duschade snabbt och kom snart ut med en handduk virad rut sig.
"Så du kan duscha." Viskade hon och lade huvudet på sned.
"du får jag fråga en sak? vad ska jag ha på mig?"

Leo såg förvirrat på Mira och upplevde en känsla av förvåning och nervositet. Det sköljde över honom. Osäkert blinkade han flera gånger för att försöka förstå det hon hade sagt. Han hade hört på. Men.. Nu kändes det på riktigt. Verkligheten var alldeles för nära.
Leo nickade sedan bestämt. Det skulle inte vara någon fara, bestämde han sig för. Han kände ju redan till flera av vampyrerna. Han var i gott sällskap. Dessutom hade de ju accepterat honom. Nästan. "Javisst, frukost låter fint. Och att träffa de andra.", sa han då och kramade om hennes hand. Leo kände sig lugnare när han visste att han hade Mira med sig.

Adelaide såg upp från mobilen. "Mamma hälsar." Hon log mot henne och tippade huvudet på sne för att tänka efter vad för sorts klädsel Halo skulle ha idag. "Ta något du gillar.", sa hon först, men skakade sedan på huvudet och reste sig upp för att gå med raska steg till garderoben och plocka fram byxor och en kjorta. "Här, det här blir fint, Du passar så bra i de här.", sa hon och menade byxorna för att sedan lägga ner de på sängen bredvid Halo.
"Jag går och duschar nu, byt om du så kommer jag snart."
Adelaide stängde dörren om sig till badrummet och startade sedan duschen för att strax därpå kliva in i den.

Hon drog honom till köket och visade upp honom.
"Allesammans ni kanske minns Leo?" Hon log och kramade om honom och David såg på honom. Han nickade och gav honom ett svagt leende.
"Du gör Mira så lycklig. Du skulle sett henne i går. Hon var som ett barn som fått godis på en tisdag." Han log svagt.

Hon skrattade.
"Okej en skjorta är ganska bra." Hon bytte om och satte upp håret i en slarvig knut innan hon satte sig och väntade på Adelaide med sin mobil.
Hon knappade lite och såg då och då upp.

Leo följde efter Mira och stannade upp då hon dragit med honom till det väldiga köket. Kändes inte som att han hörde dit. Men när han fick syn på David och de andra log han och nickade åt deras håll. "Hej. Ja, jag gör mitt bästa.", instämde han på Davids kommentar och kramade om Miras hand. "Det är ett nöje att vara här. Ni bor så fint.", sa han ärligt och ögnade rummet.

Adelaide kom tillbaka iklädd i ett linne och kjol. Håret hade hon borstat ut så att det hängde över hennes axlar och rygg. "Det så varmt idag. Igen." Hon gick fram till spegeln i Halos rum för att iaktta sig själv. När hon tyckte sig vara nöjd vände sig Adelaide mot Halo igen. "Så, nu är jag klar. Ska vi gå ner?"