Rollspelare & Wolfy prs

Matthew såg efter henne och bet sig hårt på läppen, ville verkligen inte att hon skulle få upp några förväntningar då han inte riktigt ville lova henne något resultat.

Väl hemma suckade hon och såg sig om i huset, visste inte riktigt vad hon skulle göra så i brist på annat började hon med maten. Hungrig var hon inte och någon aptit hade hon inte men något skulle hon väl behöva få i sig ändå.

Jason gick ner till köket och la armarna om Leah när han såg henne, tänkte inte ens försöka längre då det bara var jobbigt. Han kysste mjukt hennes axel och slöt ögonen en stund.
"Jag älskar dig så mycket, förlåt." sade han tyst och smekte hennes midja.

”Jag vet redan att du är bäst på allt oavsett vad det är frågan om, men kan du inte ge dig ens en gång?” Jason skulle alltid vara bättre än vad hon var. Bättre tålamod, starkare vilja, ha rätt i allt och så vidare. Därför irriterade det henne mer än vad det kanske borde att hon inte kunde vinna ens en gång. Hon tog det hela på för stort allvar och därför blev hon ledsen.

"Det är det jag gör, snorunge. Förlåt att jag dragit ut på det." flinade han och kollade på henne. Han vände på henne och kysste mjukt hennes läppar. "Förlåter du mig?" frågade han och smekte hennes rygg. Han hade köpt en liten kattunge till henne också, ifall att hon inte skulle förlåta honom direkt.

”Mm, du är förlåten.” Arg på honom var hon inte så hon hade ingen anledning att inte förlåta honom, speciellt inte då han bad så snällt, men hon var fortfarande lite ledsen. Det hela kändes helt enkelt inte så bra för henne.

"Åh..." sade han och log svagt, trodde inte att det skulle gå så snabbt. Han gick till hallen och plockade upp katten från buren innan han gick till köket igen. "Jag köpte en present till dig också, jag vet att du gillar djur." sade han nöjt och ryckte på axlarna. Katten var otroligt liten, vit och fluffig. Han hoppades verkligen att hon skulle tycka om den.

”Det betyder inte att jag inte är ledsen.” Hon tänkte vara tydlig med den saken trots att det nog framgick ändå. Då han nämnde att han köpt en present åt henne blev hon nyfiken, spärrade upp ögonen då han kom tillbaka med en fluffig vit kattunge. Förtjust sträckte hon ut händerna för att ta hårbollen i sin famn och log stort. ”Tack!” Jason hade inte behövt köpa en katt för hennes skull men det betydde mer än han trodde för henne.

Jason log stort när han såg hur glad hon blev, hon förstod nog inte hur varm i hjärtat han blev av att se hennes vackra leende. Han fuktade sina läppar och log nöjt för sig själv, hade aldrig älskat någon så mycket.
"Ta hand om dig själv som du kommer ta hand om katten, för jag säger redan nu jag kommer inte städa efter den." flinade han och kysste hennes kind.

Leah gosade med katten en stund innan hon såg upp på Jason, visste inte hur hon skulle kunna tacka honom. Det var bara en katt för honom men mycket mer än så för henne.
"Jag bekantade mig med Matthew idag," berättade hon efter en stund, "jag lovade honom mina gamla skolböcker. Jag kan ju inte ta emot platsen jag fått på skolan men om han visar att han kan så kanske han har en chans att komma in där istället."