Förändrad värld Lupple & Medi

"Det låter helt fantastiskt." Hon log och såg på maten. Det doftade underbart och hon såg på Rafael.
"Vill du att jag beskriver hur det smakar?"

"jo det var något. Hon blev så ledsen. Oroad och nedstämd. jag tror Kliniken tappar sin glöd med minnen egentligen." Han suckade och såg mot flickorna.
"Vi kanske gör resan hem längre? För att förlänga det underbara?"

Rafael såg på henne och log mjukt. "Gärna." Sa han ömt.

Aurora tog några tuggor till. "Vore roligt." Svarade hon Theodore.

Hon drog försiktigt ut stolen vid sig och såg på honom.
"Vill du sitta vid min sida?"

Han log och slog sig ner vid henne.
"Så kan du se stjärnorna och se varför vi älskar havet."

Rafael reste sig upp och bytte stol. "Gärna." Log han och studerade maten en stund för att sedan studera henne.

Aurora log stort. "Det vill jag gärna förstå." Viskade hon ärligt.

Hon såg på honom med ett litet skratt och började skära upp maten.
"Det ser helt magiskt ut." Hon såg på honom.
"Känner du doften eller?" Hon lade huvudet på sned.

"Är det gott`?" Frågade han och såg på maten.
"Det ser gott ut."

Rafael log. "Jag känner doften. Det luktar mycket." Sa han leendes.

Aurora nickade sakta. "Jätte. Vill du smaka?' frågade hon för att sedan komma på sig själv. "just det. Förlåt mig" viskade hon.

Hon började beskriva hur allt smakade. Med målande ord så visade hon upp allt och log mot honom.
"Jag är så glad att jag får god mat."

"Det är inget att be om ursäkt över. Ibland glömmer även de bästa." Sa han och smekte hennes kind.
"Jag har glömt ibland vad jag lägger saker."

Han lyssnade på henne, hon var duktig på att beskriva.


Aurora fnissade roat. "Är det sant? Var det något viktigt?" Undrade hon och åt vidare.

"Så är du nöjd?" Frågade hon och blickade på honom. Maten var uppäten och hon torkade av munnen.
"Jag gör det här mer än gärna om det gör dig lycklig."

"Tja någongång var det min mobil. Har glömt vad jag lade en bok." Sa han och skrattade.

"Om du är nöjd så är jag nöjd." Sa han och smekte henne sakta över kinden.


"Trodde inte ni kunde glömma." Viskade hon mjukt.