PRS Lupple & Medi

Hon visade sin vänsterhand.
"Jag är förlovad med världens bästa man. Han är min räddare i nöden, minprins om dagen. Min fega vatten kille." Hon log och lade armarna om honom.
"Min Dorian."

Han såg på henne och log brett, de alla tittade och gav henne uppmärksamhet.
Han lyssnade. Det var ett fint tal.
Han smekte hennes rygg lyckligt och log brett. Helt till sig av lycka.
" Din." Viskade han och vinklade hennes ansikte mot sig och kysste henne mjukt.
De alla runt dem liksom klappade och gratulerade dem och det var så stark lycka i hela rummet att han nästan blev vimmelkantig. Men det var underbart.

Hon kysste honom tillbaka och lade armarna om honom och log ömt.
"Din" Viskade hon och log.
"Din tröja är trasig. Gå och byt till en tshirt är du snäll." Hon log mot honom och släppte taget om honom.
"Gör som jag säger."

Dorian stirrade ned mot sin tröja och nickade.
Den var verkligen trasig.
"Jag ska." Muttrade han och kysste henne igen innan han lyfte bort henne och försvann upp till sitt rum och tog av sig tröjan och kastade in den till Armelle.
Hon ville ju ha allt tyg som blev över.
Han rotade runt i garderoben och fick tag på en vit t-shirt och drog på sig den innan han tog sig ned tillbaka till dem andra.

Hon log och såg på honom och smekte hans kind.
"För då kan jag låna den när jag sover. Jag känner mig trygg i dina kläder."
Tristan harklade sig.
"Jag har en gåva till er kärleksparet. En resa till Japan." Han höll upp två biljetter och log.
"Vad sägs Willow?" Han behövde jobba ifred och såg menade på Dorian.

Dorian såg på henne och skrattade lågt och nickade.
" Du får absolut sova i den." Viskade han leendes och kysste hennes kind lätt.
Såg sedan mot Tristan och synade biljetterna och sedan sin bror.
Japan huh?
Han flinade lite.
"Japan, häftigt." Log han och höll ut biljetterna.
"Jag åker mer än gärna." Sa han och smekte henne över ryggen.

Hon såg på Tristan och kramade om honom.
"Gärna. Det är häftigt." Hon såg på honom och hon vände sig om.
"Ni åker om tre dagar." Han slog sig ner.
"Så du hinner vila upp dig.Det är ett större plan men förstaklass" Han log vänligt.

Dorian nickade sakta och log brett.
" Så du vill?" Frågade han nyfiket och lekte lite med hennes hår.
" Vi kan bo i huset vi har där va? Ingen annan är där nu va?" Frågade han och såg mot Tristan och sedan Lathan.
" Nej det är fritt fram." Log Lathan och det syntes hon lycklig han var.

Hon nickade och såg på honom.
"Klart jag vill. Det verkar så spännande. Jag kan se på konsten och äta god mat." Hon såg på honom och log mot Lathan.
"Oh har ni hus där med?"

Dorian skrattade lågt och nickade.
" Det kan du göra." Log han och kysste hennes panna lätt.
Lathan såg på henne och flinade.
" Vi har många hus. Nästan överallt." Log han ärligt.
"Men detta är ju huvudhuset så det är ju mest kostnader, de andra brukar vi hyra ut och så." Förklarade han.