Rollspelare & Wolfy prs

”Jag passar hundar bara. Jag ehm... jag kan inte gå i skola.” Sade han undvikande och log svagt innan han satte sig ner mittemot henne. Han drog handen genom sitt blonda hår och log svagt, han var inte någon dag över 16 år gammal.

”Kan inte gå?” upprepade hon och fick en fundersam rynka mellan ögonbrynen, förstod inte vad han menade med att han inte kunde gå i skola. ”Förlåt, det angår inte mig,” fortsatte hon sedan och höll lätt upp händerna i luften, hon var säkert den sista han ville dela med sig av sådant av.

Matthew nickade lite och tvekade lite innan han drog upp sin ärm lite, en tatuering blottades och det syntes att det inte var från någon studio.
"Jag satt inne i ett vuxet fängelse, kom ut typ förra året för att dom erkände att det inte alls var jag men skolor är tveksamma för att släppa in mig, även fast jag förklarades oskyldig." sade han och ryckte på axlarna.

Det som Matthew berättade för henne gjorde henne ledsen. Han var så ung och hade hela livet framför sig.
"Jag har fått ett brev från en skola jag blev antagen till. Jag måste tacka nej av en personlig anledning," började hon, syftade på hennes anorexi och att det inte var rätt tid för henne att börja studera, "jag vet inte om det lyckas, men jag kan lägga in ett ord för dig så kanske de ger min plats till dig istället?" Hon kanske var naiv som tänkte så men det var väl ändå värt ett försök?

"Jag kan inte längre, du är ju äldre än mig. Jag behöver kanske börja från åttan eller nian igen så det är onödigt." sade han och ryckte på axlarna. Han kliade sig i nacken och granskade henne med ett leende på läpparna.

"Äsch då. Jag har gamla skolböcker hemma hos mig som du kan få. Jag kan komma över ibland och hjälpa dig. Jag har inte så mycket annat att göra förstår du." Jason såg hon knappt röken av nu för tiden då han nästan hade tagit deras "spel" till en ny nivå vilket hon var ledsen över. Och hon ville gärna hjälpa Matthew om han bara tillät henne.

"Nej, du behöver inte. Du har säkert bättre för dig." sade han leendes och kliade sig i nacken. Han fuktade sina läppar och lutade sig bakåt i stolen. Han hade gett upp hoppet om att skaffa sig en utbildning, det han sysslade med var enklare och bättre.

”Nej det har jag faktiskt inte.” Leah slog ihop händerna och lutade armbågarna mot bordet. ”Jag kommer förbi med böckerna i morgon. Och jag accepterar inga protester.” Hon log mot Matthew innan hon reste sig upp, borde nog börja röra sig tillbaka till huset.

Matthew skrattade lågt till och kollade på henne, skakade lite på huvudet men reste sig upp också.
"Ha inga förväntningar på att jag faktiskt kommer plugga vidare." sade han lugnt och ryckte nonchalant på axlarna.

”Du kommer ha bättre nytta av böckerna än vad jag har.” Leah sa hejdå till Matthew innan hon lämnade stugan för att gå tillbaka till huset. Han var så ung och hade hela livet framför sig. Kunde hon ens på något sätt hjälpa till så ville hon göra det.