In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon kvävde ett skratt och satte handen för munnen.
"Sluta" pep hon och såg in i hans ögon.
"Jag snor dina kläder. Du kan säkert låna ett par av en manlig tjänare. Dessa åker i tvätten." Hon gick fram och kysste honom.
"Så låt mig hämta kläder." Viskade hon mjukt.
"Så jag blir inte borta länge. " Hon försvann och kom tillbaka efter fem minuter. Hon hade byxor, en skjorta, en stor tröja, mjukkisbyxor och kallsonger.
"Det var ingen fara. " Hon skrattade och visade upp dem.

Leo vinkade slött åt hennes håll när hon lämnade rummet för gå och leta reda på kläder åt honom. När hon var tillbaka vred han på huvudet för att se åt hennes håll. "Det gick fort." Han iakttog kläderna i hennes grepp. "Tja, de får väl duga just nu. Vid tillfälle får jag väl hämta mina egna kläder." Han drog på läpparna i ett leende och steg ur badet ännu en gång för att sträcka sig efter handduken. Han torkade sig och drog på sig kläderna Mira tagit med sig. "Sådär.", sa han och såg ner på skjortan och byxorna. Inget som han vanligtvis skulle välja själv, men han fick ta det han erbjöds.
Han gick fram till Mira för att ta hennes hand. Han kunde inte låta bli. Inte nu, när hon var hans igen, så nära.

"Det är väl självklart? David bor här med. Han är chaufför till Halo" Hon log och skrattade.
"Du kommer få en bättre passande men du får ta det här nu." sa hon och ledde honom ut. Hon tog honom till ett sovrum och visade med handen.
"Här är mitt. Litet men underbart." Hon log och slog sig ner på sängen och visade sin mobil.
"Kolla jag kan ringa vem jag vill, hitta recept till tårtor trots att jag vet alla." Hon skrattade förtjust.
"Det bästa är att den har en kamera! Kom!" Hon vinkade honom till sig.

"David? Är det bara ni två? Du och David?" Leo lät osäker och följde efter henne till hennes rum. "Jag tyckte jag såg flera personer. Vem var han som öppnade dörren till mig tidigare? Den där yngre killen med silvrigt hår? Och flickan i soffan? Är de också vampyrer?"
Leo satte sig ner på sängen bredvid henne. "Det är jättefint här." Han såg sig om i rummet och lät blicken vila på Mira igen. "Halo? Är det så hon heter?" När hon sedan förklarade hur en mobiltelefon fungerade skrattade han och drog upp sin egen ur byxfickan. "Se, jag har en likadan. Tja, kanske inte samma modell eller så, men jag vet hur en mobil fungerar. Jag har blivit tvungen att lära mig det.", skrattade han och såg upp på Mira igen.

Mira skakade på huvudet.
"Nej vi är tre till. Det är en kock och sedan två som hjälper till att städa." Hon log mot honom.
"Kännde du inte igen hennes anda? Det är Adelas ätt. Caspian är Halos Adela. Hon som satt i vardagsrummet är släkt med Pul." Hon såg på mobilen och log.
"Åh kom hit. Vill ha ditt nummer!"

Leo nickade. "Ni är många som hjälper till i huset." Han log, men såg förvirrad ut för ett ögonblick då hon nämnde Caspian. "Adela? Caspian.." Han rynkade pannan samtidigt som han försökte att förstå. När han äntligen dragit kopplingen log han stort igen. "Ja, jag förstår nu. Det känns tryggt att hennes släkt lever vidare med er. Nära prästinnan." Han skrattade roat när han tänkte på vilka minnen han hade av Adela. Alltid så självsäker och noll tolerans för trams. Raka rör. Han slutade att skratta och makade sig närmade Mira när hon bad om att få hans nummer. "Här." Han knappade in det på sin telefon och räckte över så att hon kunde se siffrorna på skärmen.

"Han har en syster med. Adelaide. Hon är med Halo och sover." Hon tog mobilen och lade in sitt nummer. Hon log och räckte över mobilen. Min kärlek stod det och hon rodnade.
"Nej nu måste jag sova. Jag kanske måste göra något viktigt i morgon. Jag kanske ska handla mat eller så." Hon sträckte sig och smekte hans kind.
"Älskade Leo."

Han log litet när hon berättade om Capsians syster också. Han nickade förstående och såg på då hon lade in sitt nummer. "Tack." Han flinade och sträckte sig åt hennes håll för att kyssa hennes kind. "Då är det bäst att vi sover. Vi vill inte missa alla viktiga saker vi måste göra." Han pausade. "Och jag vill inte komma sent till arbetet heller för den delen." Han skrattade kort och drog av sig kläderna för att lägga sig under täcket i Miras säng.

Hon bytte om och kröp ner i sngen, trött och hon såg på honom.
"Du kommer få hjälpa mig." Hon viskade och smekte hans kind.
"Vi kommer gå upp vid 7 eftersom det är helg. Stökar vi mer så kan Halo vakna." Hon log mjukt. Snart hade hon somnat och höll hans hand i sin.

Leo lade sig nära intill Mira och borrade ansiktet nära hennes nacke för att dra in sig hennes doft. Det kändes för bra för att vara sant. Igen. Ett lyckorus spred sig i honom och för ett ögonblick kände han sig pigg igen. När han pustade ut gäspade han då och strax därpå föll i sömn.
Morgonen därpå vaknade han av ljudet av steg. Skrammel. Förvirrat öppnade Leo ögonen och såg sig om. För en tiondels sekund kunde han inte komma ihåg var han befann sig. Men så fick han syn på Mira och log nöjt. Ljudet som väckt honom var förmodligen från nedervåningen, köket, eller annan personal som jobbade i huset.
Han vände sig mot Mira och rörde försiktigt med fingertopparna över hennes ansikte. "Älskling.. är du vaken?", viskade han och lutade sig över för att kyssa hennes kind.