PRS Lupple & Medi

Hon gick mot matsalen och såg på Dorian och satte sig och klappade på stolen vid sig.
"Sitt snälla." Hon såg på de andra och log.
Hon var så lycklig.
"Alexander jag har en fråga till dig." Hon såg på honom.
"Jag minns nu vad du sa till mig första gånge vi möttes-"

Dorian slog sig ned och la en arm om henne och alla andra slog sig också ned.
Alexander såg på henne och log.
"Okej, ställ frågan. Och bevisa att du minns." Log Alexander lyckligt och såg på henne.

"Du parenterade dig som Alexander Smith. varför?
Hon såg op honom och fick mat framför sig och började att äta.
"Tro mig jag minns." Hon synade honom. Hon såg sedan mot sina armar och log sedan.
"Jag är glad att de dog för jag tyckte de var så snälla när de sydde såren."

Alexander skrattade lågt och såg på henne.
" Du har bra minne." Flinade han och lutade sig mer över bordet.
" Jag presenterade mig så, för det är nått jag alltid gör när jag möter nya, mäktiga personer. Som jag inte vet om jag kan lita på. Mitt efternamn skulle leda dem vidare till min familj och sedan hit. Lathan gör samma sak." Log han och Lathan skrattade lågt.
" Gammal vana." Förklarade han och försökte låta allvarlig.
De alla nickade sakta. " De fifflade med ditt huvud." Viskade Dorian och pussade hennes panna mjukt.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Då förstår jag." Hon såg på Dorian och nickade och lutade sig mot honom och slöt ögonen och tuggade försiktigt på maten.
2De gjorde mig typ tröttare. Kanske jag fått någon förkylningsvirus? Hon såg upp och log.
"Men inget är bättre än att vara här." Bella kom och satte sig med en sk¨ål mat.
"Du kan få minnesluckor ibland men om vi hjälper dig kommer du inte tappa minnet helt som du gjorde."

Han nickade sakta och smekte hennes kind.
" Du var övertygad om att kors var skadligt för dig hjärtat. De fick dig tro att du var jättesjuk. " Mumlade han sorgset och såg på henne.
Dorian såg på Bella med sorgsen blick.
"Kommer de någonsin att avta?" Frågade han.

Hon höll sig för skratt.
"Ursäkta vadå? Hur?" Hon såg på Bella och såg genast sorgsen ut.
"Ja det kommer att avta. Det beror på hur stark personen ifråga. Så kanske redan av veckans slut kan det sluta." Hon log.

Han nickade sakta och lekte med hennes hår.
"Ja du sa det till mig, jag frågade om din ring så kom vi in på smycken och så sa du att du hade ett kors men att du inte kunde använda det för att det gjorde dig sjuk." Sa han och kysste hennes panna.
"Jag lovar det gör dig inte sjuk." Poängterade han och smekte hennes kind.
Dorian lyssnade intensivt då Bella pratade och nickade.
"Och du är superstark hjärtat." Log han uppmuntrande.

"Jag måste varit så korkad." Hon suckade och såg på honom och åt vidare och torkade sig sedan på en servett och tog en bit bröd och åt sakta.
"Om det händer igen säg åt mig att det är nyttigt. Typ lika nyttigt som morötter." Hon flinade och reste sig och sträckte på sig och sjönk sedan ner i gans famn och kysste honom.
"Jag har en sak att berätta."

Han skakade på huvudet.
"Inte korkad, bara manipulerad." Sa han ärligt och nickade sedan.
"Jag lovar. Jag ska övertyga dig om att det är nyttigaste i världen." Log han ärligt och besvarade kyssen, fångade in henne i famnen och nickade.
"Okej berätta." Sa han nyfiket och såg på henne.