De utvalda

Ethan försökte sedan gömma asken. Han la den under sin kudde och gick tillbaka till Eletha. "Eletha...du bestämmer men...om du behåller det kan jag aldrig behandla det som jag gör mef Simon....Jag hatar dennes far för mycket".

Eletha nickar och hennes ögon blev blanka, "Och ett sådant liv förtjänar inte ett barn, ett barn ska bli älskat." sa hon och svalde örterna med vatten, hon såg ledsen ut över det hon gjort och väntade på kramperna som skulle komma.

Ethan nickade och kramade om henne. "Ja det ska det bli". Han satte sig ner på den andra stolen och satte henne sedan i sin famn. "Såja, du gjorde det rätta" mumlade han. "Vi kan försöka skaffa barn sedan om du vill...":

Eletha nickade bara och kurade ihop sig i hans famn, värkarna hade börjat och hon kved. Det var inte en barnlek att bli av med ett litet foster heller.

Ethan vaggade henne lätt och kysste henne. Simon kröp fram till hans fötter och började leka med trähästen. "Det ska snart vara över, läkaren sa att du skulle må såhär någon timma bara". Han kysste henne lätt.

Eletha nickade, skulle hon blöda sedan visste hon att verket var fullbordat. Hon kved åter, men inget annat hördes om hennes smärta.

Ethan fortsatte vagga henne och mumlade lågt tröstande saker. Simon fortsatte leka och verkade inte vara medveten om vad som hände.
"Snart klart..." sa han då nästan en timma gått.

Snart avtog smärtan och hon låg bara i Ethans famn, det var varmt och skönt, "Så." sa Eletha och andades lättare.

Ethan log och kysste henne lätt. "Det är över..." mumlade han och satte sig upp lite med henne. "Ta det lugnt idag älskling" mumlade han sedan, hon behövde vila. "Jag tänkte laga stallet..Vi får väl ett föl när som helst".

Eletha skakade på huvudet, "Nej, låt mig hjälpa till jag märker om jag inte orkar." sa hon bedjande och såg på honom.