In the dark PRS Vidomina & Medi

"Klä av dig bara så ska jag tvätta din rygg." Hon hällde ner lite olja så det började dofta gott och hon log och såg sedan mot honom.
"Oroa dig inte på morgonen. Glasen är som de var i Italien. Gjorda med hennes blod och magi. Du kan återigen gå i solskenet med mig." Hon tog hans hand.
"När de litar på mig kan du även få en ring." Hon visade sin och log.
"Jag kan vistas ute i solen!"

Leo såg på vattnet till Mira igen. När hon höll upp sin hand och visade stenen på hennes finger log han och sträckte ut sin hand för att ta hennes i sin. Han kysste den och släppte sedan taget. Han utbytte en road blick med henne och drog sedan av sig sina kläder för att kliva in i det varma vattnet.
Lättat pustade Leo ut och tippade huvudet bak samtidigt som han slöt ögonen för att ta in stämningen. Det kändes underbart.
"Det är underbart.", sa han drömmande och log lite då. Han öppnade ögonen sedan. Han tänkte på Mira. Alla dessa år. Vad hade hon gjort? Vad hade hon haft för sig?
"Vad har du gjort alla dessa år, Mira? Blev du kvar? I riket alltså?"

Hon rådnade och började sedan föra en mjuk badsvamp över hans arm och skakade sedan på huvudet.
"Nej det blev jag inte. Riket blev förstört och vi hade som tur Prins Eric att tacka. Han hjälpte oss tills vi hittat ett nytt rike att ta. men som vanligt många där, människor från byn och vakter från oss. " Hon såg på honom och såg ner.
"Vad jag har gjort är att följt med Juniv och de andra för mitt hjärta tillhör rådet och att hjälpa att prästinnan. "

Leo kvävde ett skratt. Han försökte se åt hennes håll, men det var svårt, hon var bakom honom. Istället blickade han framåt. "Du är lojal, Mira. Det är en fantastisk egenskap du har." Han log och slöt ögonen igen. Kände tröttheten omsluta honom. "Hur länge har ni bott här? Det är så fint här. Vackert hus. Och jag gillar staden. Så mycket liv här." Han log då och njöt av Miras beröring när hon drog med svampen över hans hud.

Hon tog lite vatten och hällde det över honom och började tvätta hans hår.
"I det här huset? Snart 17 år. I det som vi kallar palatset... tja ungefär 100 år." Hon suckade.
"Vi fllyttade hit till detta hus för att ge hennes höghet en normal uppväxt. Att hon inte skulle växa upp och bli arrogant, hjärtlös och kall." Hon log.
"Hon har haft en fantastisk uppväxt. "

Leo lyssnade intresserat på Miras ord. Det lät spännande att de bott här så länge. Mira visste säkert ett och annat om staden då.
Prästinnan lät också intressant. Men vem var hon? "Prästinnan är inte särskilt gammal va? Vet hon om att hon är prästinna? Vad heter hon?" Han kom på sig själv att han kanske ställde för många frågor. Och kanske saker som inte riktigt angick honom.
Leo sänkte blicken och bet sig osäkert i läppen för att samla sig. "Jag menar.. hon låter som en intressant person. Och jag är säker på att hon är omtyckt, speciellt om hon har blivit uppvuxen av er." Han log då.

Hon skrattade mjukt, någon hon sällan gjorde.
"Ja hon fick reda på det för någon dag sedan. Hon fyller 17 på tisdag." Hon nickade.
"Hon har fått en bra utbildning och hon har underbara vänner som kommer att följa med henne." Hon såg på honom.
"Ska jag göra iordning ett rum för dig?"

Leo såg osäker ut. Men det är klart, det såg ju inte Mira.
Hade inte prästinnan fått veta vem hon var först nu? Det såklart, de hade väl sina anledningar. Och Leo visste ju ingenting om att uppfostra ett barn. "Hon har bra stöd.", instämde han och tog tag om kanten om karet för att ställa sig upp och sträcka sig efter en handduk för att torka sig med. "Låt mig hjälpa dig, Mira. Du hörde honom- jag är inte gäst längre." Han skrattade då kort och klev ur karet för att sträcka sig efter sina kläder.

Hon såg på honom och kunde inte låta bli att le.
"Sälla Leo sitt kvar i badet. Jo ikväll är du min gäst. Du kan koppla av så bäddar jag hos dig." Hon såg på honom.
"Om du inte vill dela min som vi gjorde förr? Min säng är mjukare nu jag lovar." Hon pekade på badet.
"Låt mig pyssla om dig. Jag har saknat dig för mycket."

Leo såg på Mira med en road min och nickade då lika roat åt henne.
När hon uppmuntrade honom att kliva in i badet såg han på det för att sedan med en snabb rörelse, retsamt, skvätta vattnet på henne. Han skrattade då. Han gick fram för att kyssa hennes kind och nickade sedan igen. "Låt gå. Jag är din gäst inatt. Och jag har sovit nog länge själv, låt mig dela sängen med dig inatt." Han log varmt och mötte hennes blick en sista gång för att kliva in i det varma vattnet igen. "Jag är kvar här.", försäkrade Leo henne.