PRS Lupple & Medi

Hon klättrade in i bilen och satte sig i mitten och spände fast sig och såg på sin arm.
"Jag är så glad att vi har Alexander. Han är min hjälte." sa hon och smekte bandaget.

De andra klev också in och så körde Dorian iväg hemåt.
Det tog inte lång tid fören han hade kört in på grusvägen och möttes av en väldigt underlig syn.
Nästan varje person som hon hade ett bra band med stod utanför och vinkade.
Och bakom dem fanns en stor banderoll med orden Välkommen hem Willow. Dorian flinade till och såg på henna.
"Några vill säga hej." Log han.

Hon hade solmnat igen och låg lutat mot Lathans axel men vaknade och såg på banderollen och fick tårar i ögonen.
Hon sprang ut och kastade sig i famnen på Armelle och sedan kramade hon om varje person.
"Jag är hemma igen och jag ska aldrig från detta hus." Hon skrattade och såg sig om.
"Har ni gjort allt det här?" Hon log och såg på Dorian.
"Jag älskar er alla."

Armelle fångade upp henne och pussade hennes kind mjukt.
" Tvätta av dig och byt om sen så käkar vi. Jag vill lista ut vad de är nötterna egentligen smakar." Viskade hon fnittrande.
Alla andra hälsade henne glatt välkomna också, både Gustaf och Simon och de som tillhörde dem.
Allie hade legat vid poolen iklädd bikinin bara för att hon kunde och kom ganska snart utspringandes på gården och tjöt högt till.
"WIllow." Ropade hon och tog sats och sprang rakt in i hennes armar.

"Nöter? Vad sa vi om nötter?" Hon log och ramlade omkull av att Allie kastade sig på henne och hon skrattade men gjorde en grimas av smärta.
"Det gör lite ont. Dorian kan du hämta morfintabletterna?" Hon tog sig upp och borstade av sig.
"Jag mår så mycket bättre. Jag är äntligen hemma igen."

Allie hoppade upp och såg på henne med oro i blicken.
"Åh förlåt Willow. Jag menade inte och. Gosh." Sa hon och Dorian tog sig snabbt fram och såg på Willow.
"Inget är brutet, det är bra." Sa han och smekte hennes kind lätt.
"Men morfin älskling? " Sa han och Simon klev fram och la en hand på hennes axel.
Mumlade något ohörbart och man kunde se nått slags glitter falla över henne.
"Bättre?" Frågade Simon och log stort.

Hon skrattade lågt och såg på henne.
"Ingen fara det är bara mitt sår på armen som gör ont. Det är så fult sår och jag fick sy om det. " Hon lg mot Simon och log.
"Mycket bättre." Hon såg på Dorian.
"Ska vi gå då?"

Simon nickade och backade ifrån henne med ett leende på läpparna.
Dorian la en arm om hennes midja och ledde försiktigt in henne genom dörren och över tröskeln.
"Du är hemma älskling." Log han.

Hon gick in och såg sig om och tog ett mjukt tag om hans hand.
"Kan jag få sova i ditt rum inatt?"

"Ska vi hämta tillbaka grejerna? Det verkar som det var de som ville ha tillbaka henne. Så nu är hon hemma och är säker." Tristan såg på sin far och log mjukt.

Han höll hennes hand mjukt och kysste den sakta.
" Du får alltid sova i mitt rum." Viskade han ärligt.

Lathan såg på Tristan och nickade.
" Vi borde väl det." Sa han lyckligt.