De utvalda

Ethan ställde sig upp och började refa ut hennes hår. Han gjorde det så snabbt spm möjligt och snart var hennes hår mjukt och lent.

"Jag är rädd att Simon fått min hårömhet." sa Eletha då han äntligen var klar, var gång var det en pina. "Tack." sa hon leende, nu var de alla vackra.

Ethan nickade. "Han gillade det inte i alla fall". Han kysdte sedan hennes kind. "Det är klart nu i alla fall".

"Ja, det är skönt." sa hon lättat och såg ut, "Nu kan du gå, nu borde han vaknat." sa hon leende.

Ethan nickade. "Hoppas det, annars väcker jag honom". Han reste sig och la ifrån sig kammen. "Ses snart". Han tog på sig sina skor och gick sedan ut.

"Vi ses" sa Eletha och såg efter honom, med ens hade hon börjat att tveka, var det rätt? Var det rätt det hon gjorde att döda ett oskyldigt barn eller ett som skulle bli ett. Skulle barnet straffas för sitt fars verk?

Ethan tog sig direkt till doktorn, han fick örterna. Sen var det en annan sak, han ville inte att Eletha skulle veta. "Jag har haft ont i ryggen, mycket sen jag föll ffrån taket". För det fick han en,ask med smärtstillandw.
Han gömde asken i sin ficka och gick sedan hem igen. "Sådär ja" log han och gav örterna till Eletha.

"Tack." sa Eletha och log svagt. "Det är värre än att mörda en man, denna är oskyldig." sa hon och la handen på sin mage med en blick som var osäker.

Ethan log mjukt. "Du får göra som du vill, men den kommer inte känna någon smärta". Han gick sedan mot deras sovrum "Kommer strax". Han satte sig på sängen, tog asken och åt en tablett.

Eletha nickade, nej kanske inte men den skulle dö. Dö för vad dennes far gjort, var hon mycket bättre då? Hon suckade och såg på örterna.