PRS Lupple & Medi

"Det var Alrik Raven som bet mig. Jag lät honom eftersom jag inte mindes något om er. Jag trodde han var snäll." Hon såg på såret.
"Det var även han som sydde tror jag." Hon rös och drack av läsken och såg på Lathan.
"När vi kommer hem kan vi äta något? Jag har inte ätit på säkert 18 timmar."

Dorian log mot Tristan och nickade. Han var så händig.
Han såg sedan på Alexander med bestämd blick.
"Exakt. Jag skulle aldrig bita där i vilket fall." Muttrade han.
Alexander bytte handskar igen och flinade lite.
"Jag behöver inte mer information än så Dorian." Sa Alexander med ett litet leende på läpparna.
" Jag hoppas han är död." Mumlade Alexander ilsket och Dorian ryckte på axlarna.
"Han blev utkastad i solljuset utan dagsljusring så jag hoppas han brann." Sa Dorian lågt på italienska.
Alexander började sedan tvätta det andra såret och studerade det.
" Det är djupt Willow. Men jag tror att det skulle bli bra om vi tejpade. " Sa han leendes.

"Du har ätit, jag såg dig äta men det var säkert inget gott. Vi ordnar något gott åt dig." Log Dorian och pussade hennes kind lätt.

Hon nickade bara och såg på såret och lade huvudet på sned.
"Okej det låter bra. Ska jag behöva penicillin med?" Hon såg sedan på Dorian och lade huvudet på sed.
"Är vi inte i Italien?" Hon såg på de andra.
"Jag trodde det." Hon suckade och sträckte ut handen mot Dorian och smekte hans hand.
"Hej älskling."

Alexander nickade sakta.
"Jag det kan aldrig skada. " Sa Alexander allvarligt och muttrade något lågt på ett annat språk som enbart Lathan förstod, kanske även Maria.
Dorian såg på henne och nickade.
"Jo älskling, vi är i Italien." Sa han allvarligt. Fundersam. Han smekte hennes kind och greppade hennes hand.
"Hej där." sa han och såg på henne.

Hon log och satte sig upp när hon kände att hon var klar och såg på dem och log.
"Jag älskar er alla. Ni bryr er verkligen om mig." Hon log och såg på Dorian och tog hans hand.
"Lämna mig aldrig igen." Hon såg kärleksfullt på honom.

Dorian såg på henne och kramade hennes hand.
" Jag ska aldrig lämna dig." Viskade han och böjde sig fram och kysste henne mjukt.
"Nu är det dags för dig att komma hem. "Log han leendes.

Hon nickade och såg sina armar och gav Alexander en hård kram.
"Tack så mycket. Det känns bättre." Hon log mo honom och såg sedan på Lathan.
"Pappa hur är det?"

Alexander kramade henne tillbaka och log.
" Vad bra." Log han och pussade henne lätt på huvudet.
Lathan såg upp och såg på Willow.
"Vi är alla bara väldigt lyckliga att du är hemma igen. "Viskade Lathan och tog hennes hand mjukt.

Ho kramade om Lathan och tog Dorians hand och började att gå.
"Ska vi åka hem nu? Jag tror det är bättre om vi åker nu." Hon såg på dem och log stort.
Hon såg sedan på Alexander.
"Kommer du med sen?"

Alexander nickade.
"Jag kommer." Log han och började sedan rengöra rummet.

Lathan nickade och tog täten ut ifrån rummet och vidare ut från sjukhuset.
Dorian höll Willows hand mjukt och drog henne närmare sig och ledde ut henne till parkeringen och öppnade dörren åt henne med ett leende på läpparna.