De utvalda

Ethan suckade till. "Jag vill bara ha det gjort". Han lutade huvudet mot bordet och studerade sin familj. "Simon är lika glad som vanligt" log han åt pojken som glatt blandade ihop maten till en sörja innan han åt upp den.

"Okej, du gör som du vill." sa Eletha mjukt och började äta, hon åt igen oh det var en framgång bara det.
"Han är alltid glad, vårt lilla hjärta." sa hon leende och kysste hans panna.

Ethan skrattade lätt. "Ja, han har väl det efter mina bröder, man blev nästan irriterad på dem för att de var så muntra jämt när jag bodde hemma".
Simon skrattade då han hörde sitt namn sägas. "Simon!" sa han.

"Barn ska vara glada." sa Eletha, bara för hon inte hade varit ett glatt barn betydde det inte att hennes son skulle bli dyster. "Simon, Simon, Simon." skrattade Simon då han ätit upp.

"Jag vet" log Ethan. "Jag var dock inte lika glad som dem, för jag var snabbt tvungen att hjälpa till mycket så de slapp". Men han klagade inte på det, han lärde sig mycket då.
"Ja, det är du" llog han sedan mot Simon.

Eletha nickade, "ja, fast lära sig ta ansvar borde de." sa Eletha och menade att även Simon skulle lära sig, det var nyttigt, även om lek var viktigt det med.

Ethan nickade sakta. "Det ska han, men inte lika hårt som vi". Han vlle att SImon skulle lära sig, men på ett mjukare sätt.

"Precis, och leka, det verkar roligt." log Eletha och tog en kam för att reda ut i Simons röda lockar. Hennes eget hår blev bara tovigt för hon hatade att kamma det. Sedan övergick hon till Ethans mjuka hår.

Simon tyckte inte om att kammad, han gnällde tills hon var klar och började sedan leka igen. Ethan log bara mjukt. "Tack kära du" Han hade inte klippt håret än eller rakat sig på ettvtag, så han hadr skäggstubb.

"Ingen orsak." sa hon och log svagt, hon gav honom kammen och satte sig. "Jag måste väl jag med." sa hon och suckade åt sitt råttbo till hår.