Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är redan gjort så finns inget at vara ledsen över." Hon såg på honom och hajade till.
"Nej..."


"Se jag fick dig att le. Så medicinen fungerar. bra att veta." Han lutade sig tillbaka.

Han såg förvirrat på henne. "Varför säger du nej?" Undrade han osäkert.

Aurora lipade lekfullt mot honom och fortsatte glatt att äta sin glass.

"Tänk om det var Allan som gjorde mig sjuk?" Frågade hon tyst.
"För att exprementera på?"

han log och gled sedan ner i vattnet.
"Gillar du hummer ?" Frågade han och såg på henne.
"Det tror jag du gör faktiskt." Han log och doppade sedan huvudet.
"Du är så vacker. Det var tur jag fann dig."

Det var en intressant tanke. Men då skulle fler behöva vara sjuka. Annars var det inget vidare experiment. "Vill du tänka på något annat?" Undrade han mjukt.

Aurora såg på honom. "hummer. Vet inte hur det smakar."viskade hon och studerade honom. Han var bedövande vacker.

"Ja tack.. " Sa hon och lutade sig mot honom.
"Levde du på 1500-talet?" Frågade hon försiktigt.

"Då är det på hög tid att prova. Du kommerf få hummer till kvällen. Potatis och smält smör. Sedan kommer du få vitlöksbröd. Allt luktar så gott tycker jag. Inget har dock smak för mig. Helt smaklöst."

Han la armen om henne och skrattade roat av hennes fråga. Det var inget han kunde svara på. "Varför undrar du?' frågade han lugnt.

Hon lyssnade nyfiket. "Men glass. Kan man få mer glass en annan dag?' undrade hon lyckligt.

"jag vill veta." Sa hon och ryckte på axlarna.
"Jag är väl nyfiken. Vet att jag inte får vara det men du verkar ganska öppen."

"Du får mer glass efter maten. Du verkade bara behöva lite extra nu." Han skrattade.
"Seså ät nu såå badar vi mer. Sen ska vi duscha och tvätta av oss."

Han skrattade mjukt. "Jag är öppen. " Log han och smekte hennes kind sakta. "Men vår ålder berättar vi bara för väldigt nära vänner. Var tålmodig, snälla du." Viskade han.

Aurora nickade och åt upp sin glass och drack nöjt av drickan. Tog sig ned i badet igen och log. "Drickan kan vänta lite på mig? Eller hur?" Frågade hon hoppfullt.

"Men har du levt på 80 talet?" Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Det var väl inte så långt från oss?"

"Den kan vänta. Du kan få mer om du så önskar." Sa han och log.
"Du kommer få allt du önskar..."

Han flinade mot henne. "Du är en klok flicka." Berömde han och studerade henne. "Jag har varit omkring ganska länge." Sa han för att ge henne något men ingen fullständig information.

Aurora log stort och tog sig fram till honom i poolen och kramade om honom. "Tack " viskade hon leendes.